Aftonbladet – 5 januari 1837, sida 2

ming, utan DIOolL CO PU Lei, SE IVTUS UC Mon egande i Italien häldre tecka derför. Att devna vink om uppmaning ivflutit, bevisar imedlertid , att man haft en aning om sanna meningen af lagens ord om till osämja ledande skrifter. Kunde aktor göra på minsta sätt troligt, att Det Sjette Aftonbladets artikel åsyftat eller haft den verkan, att Italiens folk skulle resa sig mot Italiens regeringar, då hade desse sednare också egt säga åt vår regering: hos Er fabriceras uppmaningar till våra undersåtare at resa sig mot oss; straffa dessa uppmanare, eller ock hålla Vi oss till Er. Så kan paragrafen få en förnuftig tydming, icke annorlunda; och derföre har man så oförmärkt velat leda det derhän, att en dylik afsigt skulle tros. Genom hvad man anser för frihet, blettar man ofia sjelf icke blott sina afsigter, utan äfven sin svaga sida. Om jag icke fruktade att blifva allt för vidlyftig, och framför allt om jag kunde anse det nödigt, skulle jag ge mig in i några närmare betraktelser öfver de besynnerliga resultater, dit akter ledes af sina smådelser i sakförbållanden och sina smädelser collectift. — Frågar jag honom t. ex. : har jag smädat Kejsaren i Österrike? så svarar hap nej. Frågar jag åter: har jag smädat Österrikes höga embetsmän, underhandlingar, nation o. s. v.? så måste han åter svara nej. — Nå hvad har jag då smädat? — Då svaras: ? man har smädat Österrike. Huru kort och tillika tydligt detta svar är, inser hvar och en; och nåmnden rzet nu, hvad ondt jag gjort?!? Lagparagrafen innefattar, säger Tit. Fredholm, annat och mera än blott direct öfverhet och regeringar; och detta måtte väl vara indirect öfverhet, hvartill förmodligen polisen räknas, (med polisministrar, polispresidenter? och dylika, som likval icke eps fienas nämnda i artikeln), ty ieke kan politiskt system, statserganism , nationalkarakter 0. d. räknas hvarken till direct eller indirect öfverhet, och något annat, som ens liknar en eutoritet, är icke omtalt, än Österrikiska pelisen i Parma, (som skall höra till Österrikes förhållanden och företag). Om meningen af ordet despotism, om vidden af de åt Genua vid Wienerkongressen gjorda löften o. s. v. vill jag icke tvista med sktor. Han har, säger han, med uppmärksamhet genomläsit Congressakten; och det synes mig, att en fiskal, som har tillfälle med ett så mödosamt arbete, äfven kunde haft tid att lisa litet om etymologien af ordet despotism. Det arbetet skulle icke blifva hälften så vidlyftigt och leda till rätt kuriösa upptäckter. Slutligen kan jag icke under låta att anmärka, det aktor icke ens försökt sätta i fråga sanmnfärdigheten af uppgifterna, med det enda undanteget angående det åt Genua gina löftet om en konstitution (den man ock stundom kallar institutioner). Detta måste dock vara ett nödvändigt vilkor för att konstituera artikeln till smädlig; ty äro fakta verkliga, så kan em berättelse om dem naturligtvis icke komma i samma kategori, som i fall de icke äro verkliga. Det är nemiigen icke möjbgt att tänka sig yttrande frihet och diskussionsrätt öfver samtida politiska tilldragelser och staters tillsiånd, utan att fakta få fritt berättas, med den enda inskränkning, att de icke äro diktade. Regerande personers enskilda handlingar äro det enda, hvarför någon inskränkning i denna rättighet möjligen skulle kunna medgifvas, enligt analogien med hvad lagen stadgar om wår konungs enskilda handlingar. Att aktor också icke kunnat sätta i fråga san ningen af den skildring artikeln innehåller, är en naturlig följd deraf, att densamma öfverensstämmer med allt hvad de föregående 13 till 20 årens underrättelser lemnat oss om Italien, och utaf hvilka spridda underrättelser ena samlad kunskap uppkommit, som det icke är möjligt att vederlägga. Hela åtalet reducerar sig således slutligen, såsom förut blifvit nämndt, ull ett försök, att här i Sverge förbjuda en offentlig berättelse om, hvad alla förut så mycket mer måste hafva sig bekant, Som säkert hvar och en af de blifvande herrar Jurymännen, smart sagdt alltifrån barndomen och i hvarje lärobok, läsit bekräftelsen På samma omdömen om Italiens politiska ställning. Val vore det måhända icke omöjligt att uppsöka motiverna hvarföre åklagaremakten, eller de som diktera dess verksamhet, just i denna tidpunkt synas vilja göra sig behaglige för den Österrikiska makten genom ett åtal, som af 2 oo a vag Ike hlifost nåkalladt ach