Aftonbladet – 5 januari 1837, sida 1

TTR RCS AE SE OVE RECENSERA SNR SRA bopade nämnde kabinett med förebråe!ser, sägande: Jag vill upplysa mina kolleger ;7 jag vill söka hindra, att de ej må låta bedraga sig af trolösa främlingar. Man tyckes å andra sidan Pyreneerna hafva ett isteresse i att framställa oss som en hop anarkister. I min egenskap af deputerad anklsgar jag fransyska regeringen som en af de hufvudsakligaste upphofsmän till våra lidanden o. s. v.? Konseljpresidenten uppträdde häremot och tog med värma Ludvig Filips försvar. Jag tackar talaren, sade han, för det bistånd han gjort regeringen, och för allt det smickrande han sagt om hemne; dock måste jag bedja honom om tillåtelse, att få upplysa några faktiska förhållanden, icke så mycket för att vederlägga min väns tal, som för att bevara den allmänna meningen för misstag. Jag skall derföre meddela några upplysningar om en nästgränsande regerings förfarande, som är vår vän och bundsförvandt. Menniskornas tänkesätt äro i Guds band; endast han känner och dömer öfver dem. Vi å vår sida kunna blott döma ofver handlingar. Med förutsättning häraf, kan jag endast upprepa hvad H. Maj:t sagt vid öppnmandet af Cortes:s session, eller att fransyska regeringen, efter det nu varande (Spanska) kabinettets tillträde till sina embeten, oaflåtligen visat och ännu visar sig beredvillig, att uppfylla de förpligtelser, Qvadrupel-traktaten ålägger henne. Af fransyska kabinettet erhåller Hi. Maj:ts regering förnyade försäkringar om ett vänskapligt tänkesätt. Dock kunna måhända några anlednivgar till klagomål finnas öfver sättet för denna traktats fullgörande. Men ! i sådant afseende måste jag hänvisa till hvad Jag derom sagt i den sista berättelsen om mitt departergents arbeten. tillägga, att franska högsta grad gynnande regeringens Jag bör äfven härvid politik är i för drottningens sak, och att jag, i den ministers personliga karakter, som i Madrid representerar henne, funnit en hedersman, en Caballero, i ordets fullkorhgaste bemärkelse, och i hans tänkesätt iogenting annat, än uppriktighet, trohet och den omisskänneligaste redlighet. Man får ej förlora ur sigte, att Qvadrupel-traktatens stipulationer icke äre så vidsträckta eller bestämda, som man vanligen tror. Endast detta misstag tyckes vara hufvudsakliga anledningen till de förebråelser, man gör franska regeringen. Denna har, hvarken genom Qvadrupel-traktaten eller genom någon af de additionella artiklarne,: (åtsgit sig förbimdelsen till en kooperation af I hvad slag som helst. I fjerde artikeln af trakItaten heter det, i afseende härpå, att om denna framdeles skulle finnas nödvändig, skulle vilkoren derför ordnas genom en särskild konvvention makterna emellan. Detta förutsätter ett nytt fördrag, men något sådant är ännu icke afslutadt, och fransyska regeringens förbindelser inskränka sig endast till att hindra, det rebellerne ej öfver gränsen erhålla vapen och krigsförråd. En kooperation skulle således följa af traktatens princip, men icke af någon bestämd, deri åtagen förbindelse o. s. v. Enda resultatet af denna debatt har emedlertid blifvit en liflig tvist emellan de Madriska och Parisiska tidoingarne, hvaraf några tagit parti för Arguelles och andra för: Calatrava. Frankrike. Uppgifterne om förlusten vid den misslyckade expeditionen mot Konstantineh hafva varit mycket öfverdrifna, — Enligt ofticiell uppgift i Monitören utgör antalet af dem, som blifvit skjutne, omkommit af köld, eller anrars saknas, 10 officerare och 443 soldater; blesserade äro 16 officerare och 288 soldater. Det är auledning tro, att dessa uppgifter äro i det närmaste tillförlitliga, och de hafva också betydligt bidragit att lugna allmänna sinnesstämningen, på hvilken de första underrättelserme gjorde ett så djupt och smärtsamt intryck. I Mars månad lärer den beslutade nya expeditionen mot Konstantineh komma att företagas. Den tappre kommendanten Chargarnier, som omtalas med så mycket loford i marskalk I Clauzels rapport, blef redan vid Konstantineh konstituerad till öfverste löjtnant af hertigen af Nemours. Konung Ludvig Filip har på det artigaste sätt förklarat, att han icke kunde