Aftonbladet – 4 januari 1837, sida 1

Itåget. Den 2 Dec. gjorde de dock ett anfall -lvid ett pass, la Chair, men blefvo fördrifne af -JOfverste Comb, som tillfogade de angripande len betydlig förlust, men sjelf förlorade blott några man. Därefter höll sig fienden på vördnadsfullt afstånd; och PEtang åierkom d. 4 Dec. till Oran. Alla öfriga befästade punkter inom franska området befunno sig äfven i : löoskeligt tillstånd. Fort Mustafa hade väl d. 8 Nov. blifvit anfallet af 800 Kabyler; men de Iblefvo hastigt afvisade. Man har utspridt, att hertigen af Orleans skulle ;lanföra en ny expedition mot Konstantineh ; .Imen detta är dock mindre troligt; man kan licke gerna åt en i krigssaker alldeles oerfaren lyngling anförtro att reparera, hvad en så erfa-Iren krigare, som Clausel, misslyckats uti. Andre omtala, att Marsk. Molivor skulle anföra det nya krigståget. Imedlertid bsgynna de mera sansade att finna obilligheten af att beröfva Clausel tillfället att sjelf afivå denna fläck på sitt lysande rykte. Dessutom torde ingen vara tjealigare till företaget, än den, som redaa så noga : studerat lokalen och invånarne. — Ett Pariserblad berättar, att les grosses tes militaires de la cour? hafva sammauträden hos hertigen af Orleans och diskutera de arikanska Jaffårerna. I hertigens ?mu-fum skola finnas en hop tekningar och plankartor af Algier och trakterna deromkring. Bland annat skall man der :beundra en upphöjd plana af Konstantineh Toch dess område, förtardigad af en sardinsk Ifånge. Det är illa, säger tidningen, att denna plan icke blifvit kopierad och meddelad marskslk Causel, som, genom att låta gravera den åt underofficerare och soldater, skulie hafva besparat dessa den förvåving och förskräcIkelse, som öfverföllo dem vid åsynen af staden, hvilken reste sig på sin klippa, lika oförmodad ock okänd, som om den stigit upp ur jorden genom en naturrevolutioa. Samma tidning berättar, att vid stormningen, på Konstantineh, kuude man icke få fram SpaI his från de klippor, der franska lägret va ruppslaget, under det att fransmännen läto slagia I sig hoptals, för att i staden installera ew Bey ef den affödan. Den enda ijenst, dessa Araber gjort oss, heter det, år att hbatva försett oss .med spioner, hvilka låtit betala sig tie gånger högre än våra soldater, och hvilka bedragit loss. De hafva ouppbörligt bestulit armeen; loch man kunde icke lemna en bivuac, utan att upptäcka tusentals stölder, begånena af dessa onyttiga hjelptruppar. Sådana äro Spshis i Bona, utom några fransman, som fianas der. Också viija officerarne icke stadua der. Beyen bekymrar sig icke som sima ryuares disciplin; allt jemnt fallen för att öfverse med och smickra deras capricer, döljer han icke sitt förakt för alla fransmän, som icke äro bans förmän; och han glömmer allt för mycket, hvad vi gjoet Iför honom. Naturligtvis neka vi icke Jussuf ea ovanlig tapperhet. Den korps Spahis, son lemnat de två haubitserna åt fienden, är den enda korps, som vid återtåget lemnat efter sig! sin artillerimateriel. Den föregifne Dauphin af Frankrike, urmakaren Naundo:ff, har redan i Augusti tills ällt Österrikiska beskickningen ett bref till Kejsaren af Österrike, hvari han påstår, att han verkligen är Ludvig XVI:s äldsie son, och bittert klagar öfver Konung Ludvig Filip, som vägrat honom råttvisa. Han forklarar, att Fransmänvnens Konung icke en gång till skall upplefva Julidagarna. Spanien. Coriez fortsätta debatteraa om exeptions!agarna, hvarvid 6:te artikeln, som medger styrelsen rättighet att förvisa konspiratörer ur landet, antogs med 94 röster mot 58. Opposi tionen led härvid ett nederlag, som tyckes hafva gjort den modfälld, emedan den seiiermera varit mindre liflig. Det märkl.gasie talet uader derna debatt var ivrikes ministerns, Hr Lopezs. fan sök:e visa nödvändigheten af dessa äåtgärder, eraedan samfundsordningen verkligen vore skakad i sina g:undvalar. Man hade i hufvud staden arresterat 5 Carlister samt chefea för ett af de band, som genomströfv? provinsen Madrid. Hos en annan arresterad person hade man funnit misstänkta papper, samt porträtter af Ludvig den XVI och Ludvig den XVIII. (Man skulle kunna fråga: äro äfven dessa porträtter vådliga för Spaniens lugu?) Han utbredde sig derefter öfver pressens missbruk ech upplaste, som prof derpå, några artiklar ur Zribuno ech Espanol, samt försäkrade slutligen, att regeringen, oaktadt dessa undantags-lagar. likväl aldrig skulle glömma.