Aftonbladet – 3 januari 1837, sida 3

NORGE. Läsaren behagade erimra sig, huru de sista skriftvexlingarne rörande Norge, kommit att vidröra bland andra Prosten, ledamoten af Kongl. Nordstjerneorden, N. Wergeland. Med anledning af den artikel, som uppmanar Norska tidningarne att yttra sig om de förmenta partierna i Norge, innehöll Norska Morgenbladet foljande uttryck: Vi böra tillika upplysa, att ban (författaren till svenska artikeln) yttrar sig med mycken bitterhet emot Prosten och Nordstjerneriddaren Wergeland ; detta uttryck har förskaffat allmänheten den lyckan att göra bekantskap med Hr Prosten Wergelands egna åsigter, i följande till Morgenbladet insända reklamation. — — — — Vidare må jag fråga: hvarföre upprepar äfven ni (Morgenbladets Red.) titeln svensk Nordstjerneriddare, liksom vore den en vanära. Det kan vara i sin ordning, att författaren till det så kallade iNytt föreningsfördrag, och till artikeln i Dagligt Allehanda, är förvånad öfver att min svenska orden icke längesedan har försvenskat och amalgamerat mig; ty han eger kanske en inre försmak af den magiska kraft en sådan liten ttingest,-en sådan grigri skulle utöfva på hans eget bröst, eller har måhända erfarit huru många andra förrådt fåderneslandet för dylikt lappri. Men borde Morgenbladets Red. äfven dela denna svenska förvåning? Ville Red. upplysa något rörande mig; borde den af sanmingskärlek, och fosterlandssinne, hållit sin fackla öfver många andra ställen i den svenska artikeln. Man borde sålunda hafva uplyst, att författaren, deane förslagme åämalgamist), för hvilken Morgenbladet så länge 1 all tropligtighet har skriftat sig, i stället att röja den bästa vilja. och ett högst lofvärdt sträfvande efter att finna sanning , tvertom rätt fram far med osanning, när ham säger att min penna i längre tid varit verksam i Morgenbladet , ja — att han icke en gång förstår att skilja lögn och sanningens förtigande från hvad man kallar sladder och sladderaktighet, eller förstår hvad menniskor i detta hänseende äro hvarandra skyldige. Man borde hafva upplyst, att det sladder om fäderneslandet, som kringgår under namn af Norges Demring, hos Norrmönnen icke gäller för det yppersta skaldestycke den Norska litteraturen hitills frambragt, änskönt det i ?Forsvaret for det Norske folk, sidan 77 och 80 är förutsagdt, att det skulle så betraktas af dem, som se snedt på Norges heder och välgång. Man borde slutligen hafva upplyst grunden till och afsigten med bitterheten emot mig och Henrik Wergeland, och deraf slutat till hvad masqven döljer. Hvarken Morgenbladet eller den Coastitutionelle har befattat sigdermed. Hvarföre icke? iN. Wergeland. ) Detta uttryck är särdeles karakteristiskt och framvisar i ett enda drag summan af Herr Prosten Wergelands åsigter af föreningen. En hvar, som behandlar denna fråga och icke rent af yrkar föreningens fullständiga upplösning, är en amalgamist; hvarje amalgamist är Hr Prostens vederdeloman, och den som är Hr Prostens vederdeloman är äfven Norges. Dylika karakterer finnas i alla länder. Förmodligea är Hr Henr. Wergelands logik alldeles densamma, och således har man åtminstone tvänne koryfeer, som blott vänta på anhängare, för att bilda ett parti. — Detta kan möjligen ännu draga ut någon tid, under hvilken , norska allmogen nödtorfligen agaceras af Herr Wergeland, den yngres, Flyveblad, dem man, oaktadt deras vidunderligheter och mot Sverge fiendtliga stämning, ej bör frånkänna hvarken snille eller fosterlandskänsla.