Vi lofvade i lördags att med några ord redogöra för maskeraden sistl. fredag å Kongl. operan. Föga är dock att säga om densamma i allmänhet, då den var föga besökt och dessutom, såsom man vet, de fordna lustbarhetsmakarne hafva lemnat plats för makliga kavaljerer i bruna frackar, utan lariver. Ingen karaktersmask syntes till, om icke en -hvittröjad sjöman, hvilken tycktes hafva koncentrerat den legeretg och naiva språksamhet, som tillhör hans stånd, uti några oviga äntringar öfver första logeradens bröstvärn, och inhemtat sin navigationskunskap genom eit allt för ytligt studium af terminologien i sjötrollet, Koat-VäEn, eller någon annan sjöroman.? Men — jorden skakas) åskan dårar midt i sprängkalla vintren, något underbart förestår , theaterhorisonten ljusnar, dess himmel öppnar sig, och — på samma pall, som ryligen burit Cendrillons genier, sänka sig nu in Lebensgrösse Bellmanshjelfar: — den vördnadsvärde Fredman, fader Berg, ordenshärolder med guld och beslag, m. fl. Alla fröjda sig åt den glada uppenbarelsen, då Fredman äskar ljud, upplåter sin stämma och börjar en straffpredikan (på vers) öfver den nya tiden, n:b dess maskerader och nöjen, hvarefter han, för att lemna en profbit på den gamla goda tiden, med hes röst uppstämde några godbitar, deruti de andra deltogo, eller ackompagnerade med kända instrumenter. En af dessa, N:o 51 af epistlarna: Movitz blåste en koncert väckte mycket nöje, för den virtuositet, hvarmed Knapen (om vi ej bedraga 0ss) utförde sitt soloparti på Oboe: instrumentets ljud rappellerade fuilkomligt berättelsen om, huru hustrun en gång af misstag begagnat detsamma att kärna smör med, hvarefier den klara oboetonen alldeles försvann.? Flaskan vandrade nu kring laget, och gubbarne reste samma väg de kommit, för att ånyo surprenera. De intågade neml. efter någon stund genom den korgl. logen ; ställde sin kosa, under Pipors och skalmejors skräll, till foyern, som för tillfället var väl furnerad med åtskilliga reqvisita for deras behof, och läto ytterligare höra sina behagliga toner. — Sen var jag icke med längre. Ja Ingen af de vanliga dignitärerneji märktes. Logeraderne voro tomma.