RR) FARM RM SA a ft man således icke strida, helst jag aldrig hört : någon motsatt tanka yrkas. Men derföre vet i! jag just icke om han har rätt i sjelfva den sats han tagit såsom gifven, att Royalismen är så djupt rotad i folket, der det är lemnadt åt sitt naturliga goda vett. Detta är olika. I Frankrike är medelklassen imonarkisk, men massan republikansk, i Amerika är folket ingalunda på något ställe monarkiskt. I Rom har I folket varit ömsom , och i flere hundrade år var det der ansedt såsom det största af alla I statsbrott, att vilja införa konumgadömet. Satsen hvilar således ingalunda på någon historisk er farenhet, utan är en fras , som blifvit tagen till utgångspunkt, fastän dem utgör sjelfva målet, dit författaren önskade kommsz. Afven i Sverge äro bland de historiska minnen, vid hvilka detta folket med tillgifvemhet fåster sig, Sturarnes och Engelbrechte tider, då landet icke hade någon konung, lika kära som någon annan. Författaren har således påtagligen dömt alla efter sin egea känsla. Ännu mindre synes författaren, då han till bevis för denna sats, talar om att komungen skall vara till för att skydda minoriteten i samhället , hafva haft fullkomlig reda på hvad han sjelf menat med majoritet och minoritet. Han har onekligen rätt i så måtto, att uti en demokratisk författning majoriteten af folket är i de flesta fall rådande öfver opinionen och ;jemväl måste utöfva inflytande på makten , men det synes påtagligen, att han ej förstått att urskilja begreppen republik och demokrati, då han ; såsom ett bevis för sim sats och för majoritetens jallrådighet i republiker, citerat Venedigs historia, der likväl den stora mängden af foiket ha.de intet att säga, utam ett litet antal aristokrater styrde efter godtycke. En skolgosse skulle härom kunnat upplysa honom. Man kunde meg vida mer skäl omvända hans sats och säga att i Venedig hade behöfts en konung, för att skydda majoriteten emot fåväldet. Emedlertid har han, enligt erfarenheten, rätt deruti att ( konungadömer bidrager att skydda en minoritet mot majoriteten ; men frågan är endast, hvad med denna minoritet bör förstås? om det är de; privilegierade i samhället , som alltid utgöra ett färre antal än det egeatliga felket, eller om han helt simpelt menar eller tror sig mensa, att . konungamakten skall utgöra en motvigt emot majoriteten i lagstiftningen, hvilket är händelsen med den exsckutiiva makten, eller bör vara det, öfverallt. Äfven i Amerika har presidenten en sådan förmåga, ehuru han icke för alltid eller längre än till en viss tid kan afslå hvad konI gressen beslutar. Vore förf. nu här, så skulle jag råda honom att tänka öfver detta till nästa I gång, för att kunna uttrycka sig litet tydligare. . D. Men han förklarar ju tydligt hvad han jmenar med minoritet: det är slafbefrielsens I vänner i Amerika. F, Jaså, ingesting annat. DÅ lönar. det icke mödan, att tala vidlyftigt derom, ty AmeriIka lärer ändå icke på någon tid få sig en koII nung. Dess slafvar äro dem sista lemningen af dess traditioner från moderlandet och dess kolonial-inrättningar, och jag fruktar, att om det sunda förnuftet, rättskänslan och öfvertygelsen sjom eget sannt intresse icke förmår utplåna den1 Ba fläck, som ännu skymmer den ljusa taflan i a Jen del af dessa stater, sedan de andra, efter Irepublikens införande, afskaffat slafveriet, så lä-Irer det i sanning icke ske genom en konung, t dess; hof, dess embetsmanna hierarki, dess skatter och dess statsskuldssystem. DD. Men han har också citerat exempel från . I förhbållanderma i Sverge, och hvad det är, som e konungamakter här skyddat. F. Ja, men just här är det, som han mest rört .lihop sakerna. Han säger förut, att konungamakten skyddar minoriteten, hvilken genom den I kam få rätt öfver en segrande majoritet; men t derefter heter det, att Adeln år 1828 och år 1 1 1834 var i majoriteten och hade makten i sina; i I händer, emedan den hade konungen på sia -lsida. Här ser det då ut, som om : konunga-! a makten skyddat majoriteten. Jag vet icke a icke heller att någen fara hotade Adeln, t sistnämnde år; mem Väl mins jag att mycken I förbittring rådde emot henne år 1789, och att . Gustaf den Tredje, för att då rycka till sig enväldet, som B. säger, förenade sig med de tre If ofrälse stånden och en stor majoritet på Riddara hustorget emot detta stånd, hvilket då var det enda, som så länge det kunde, försvarade natiott) nens frihet. Af allt det der skulle jag vilja slumf är hbanuanmaral tan SALA Alla: dd ala ddan arta