Aftonbladet – 30 december 1836, sida 2

km ss -— om omgifver den Hedniska och medeltidens agoperioder, och man måste gilla, att förf. i n fruntimmershistoria ej mycket inlåtit sig i solitiken ), så erbjuder det ändå en mängd ngtiga drag så väl i psykologiskt sem moraiskt hänseende, hvilka alliförväl förtjeva att comma till ett bildadt fruntimmers kännedom. Man erinre sig blott Ulrika Eleonoras den yngre, Lovisa Ulrikas och Fredr:ka Dorotheas lefvernes-omstäadigheter, utan att nämna flere andra. Vi vilja hoppas, att författaren i detta afseende ihågkommer sin ryktbara slägtings yttrande: att tusende taflor våra händer gömma, som en skald ännu ej vecklat upp, och vid en ny upplaga af sitt förtjenstfulla arbete äfven i detta afseende gifver det sin sista fulländning, så att s!utet må öfvergå från minnreslexor till samma karakter af läsbok som det öfriga har. För författarens talang skall denna önskan blifva lätt att uppfylla. Som man kunde vänta, har författaren ej försummat att i korta sakrika notiser meddela sina lasarinnor en öfversigt af de vigtigaste vetenskapsmän och snillen, som gjort vårt fädernesland heder. Med skäl måste således detta verk anses för en vacker och värderad skänk åt vår bildade Svenska fruntimmers-publik, lagom stort i omfång, för att kunna inhämtas af hvar och en, som vill hafva något reda på sitt fäderneslands öden. ) I afseende på denna punkt kumna vi icke undgå att anmärka, det förf. på ett ställe i tekningen af den s. k. Frihetstiden delat ett missförstånd, som man ofta hör från vännerna af den absoluta makten, angående den s. k. namnstämpeln. Det är bekant, att denna namnstämpel först: förfärdigades vid ett tillfälle under Konungens sjukdom, på det ej en mängd afgjorda mål skulle behöfva att ligga oexpedierade i brist af hans underskrift. Den var också ingenting annat än, i en annan form, hvad som i dag nyttjas under alla Kongl. Maj:ts domar, med benämningen: Under Kongl. Maj:ts Sekret. Dessa anses lika kraftfulla som någon annen kunglig förordning eller expediton , fastän sigillet der företräder namnets ställe. För öfrigt bör man ihbågkomma, att enligt dåvarande regeringsform hade Konungen förbundit sig, att icke hindra ett beslut, hvarom hela rådet var ense emot hans tanka; men det är klart, att en sådan föreskrift i grundlagen hade blifvit eluderad eller tillintetgjord, om Konungens egenhändiga underskritt bade erfordrats, för att göra ett beslut giltigt, och ban, genom dess vägrande, hade kunnat göra hvilket beslut som helst om intet. Sjelfva konungamakten var derföre icke mindre kraftig, fastän Kenungens personliga vilja 1 vissa fall var begränsad. Ehuru man ru med samma skäl kunde säga, att Konungens makt, såsom lagskipningens högsta vårdare, nu är förvandlad till en skugga, derigenom att högsta domstolens domar utfärdas endsst med hans sigill, och att han blott eger två röster i denna domstol, som att sådant inträffade under frihetstiden, så har denna omständighet emedlertid flitigt begagnats af alla dem, som gerna vilja hafva all makt utan inskränkning samlad i en persons hand, för att oriktigt tillägga frihetstiden ett inbilladt lyte jemte de flera verkliga, som deana tids grundlagar egde. Vi hafve trott oss böra fästa förl. uppmärksamhet härpå, i händelse han skulle vilja lemna en närmare upplysning om förhållandet i nästa upplaga. mm — nn —L