Aftonbladet – 30 december 1836, sida 1

tan; i Björlingsbvid Kungsbacken; i f.d. Zethrdi vid till sk. Banko raden, Utdelningen kl. 6 e. m. RATE RO AN SN ONA (Slut från gårdagsbladet af Advokatfiskale Fredholms slutpåstående :) Svaranden påstår vidare,fatt Konungen c , Sardinien vore den enda varande öfverhe .J eller regering, om hvilkea artikeln skulle tala r)— Den innehåller dock på ett ställe en full ständig nomenclatur på alla de Italienska stater ne, och dessas uppräknande måste väl var alldeles detsamma som em man hade uppräk mat deras regeringar, hvaraf följer, att hva som om Italien, i politiskt afseende, är talad och reflekteradt, måste vara på de uppräknad I staternas samtlige regeringar tillämpligt... Dess utom omfattar I mom. annat och mera än blot I direkt öf:erhet :och regeringar. — Att för öfrig i den del af artikeln, som angår Sardiaien or det despotism icke förekommer emdast unde I bemärkelse lagligt envälde, utan under. den a förtryck, förefaller åtminstone mig ganska tyd ligt af sammanhanget; och fåfängt må svaran Iden, såsom bevis på syfiningens obrottslighet. åberopa en annan, Sardinien äfven angående period, hvars mening han dessutom i försvars I skriften i nog betydlig måa förryckt, genom uteslutande i citationen af mellanmeningen, — når de icke lända till hans direkta nytta, — hvilken uti sjelfva artikeln deremot igenfinne: efter orden det ligger ati naturen af begreppet om regent, att bevaka, kontrollera och mildra sina undersåtares åtgärder. Uppmenad al svaranden att besvara frågan, hu:uvida Genuesarae verkligen erhållit den dem uti WienerCongressakter utlofvade konstitutienen,; torde jag blott få nämna, att jag vid uppmärksam genomläsning af kvad bemälta akt innehåller om Genua, icke lyckats igenfinaa löfiet om någon konstitution, men väl em några municipala institutioner och förmåner. : I frågan om det mot slutet af artikela förekommande obehöriga och smädliga utfallet mist Österrikiska poliser, vet jag mig sannerliggatlika litet hafva sagt, att de vid densamma ans ställda embetsmän äro Parmesanske, sem att de alla kunna hänföras till klassen af högre embetsmän, då deremot vissa med-polisea befattning egaude embetsmän, t. ex. en polisminister eller em polispresident lämpligen lära kunna få anses tillhöra denna sistnämnda categori. Österländska polisens förfaringssätt måste väl, i alla fall, anses tillhöra Österrikes förhållanden och företag — och att på sätt svaranden begär, uppgifva mot . hvilken . embetsnan förbrytelsen här är begången, lärer icke kunna åläggas mig, då han smädeligen och förgrip!igen yttrat sig om en hel embetsmannakorps, det vill säga, om flere samt om hela deras vanliga handlingssäst. — Påståendet att intet bestämdt factum vore uti artikela omuämndt och af mig åberopadt måste förekomma nog oväntadt. Aunklagelsen att plundra och röfva, och detta derjemie vanligen, måste väl vara ett factum. af smädlighet och förgriplighet, samt således af brottslighet, ech detta factum har jag icke underlåtit att som sig bort, vederbörligen andraga. Att åter artikela icke åberopar facta till stöd för tillmälet, lärer väl icke falla mig till last, men ökar deremot brottsligteten. Den gjorda jemnförelsen mellan det nu anvsiällda åtalet, och möjligketen att åtala andra i allmänna ordalag yttrade smädelser t. ex. mot Svenska embetsmän, ligger utom ämnet ; och förefiones, verkligen (hvilket jag dock alideles bestrider). en så stor ofullständighet i Tryckfrihetsförordningen, som svararden synes tro, vore sådant visserligen ett fel af lagstiftaren, ren kunde och borde ingalunda hindra lagens tillämpning i de delar, der denna vore tydlig och klar. Åtalet i derna del grundar sig slutligen icke derpå, att man såsom ett enkelt factum anfört, att folket i Parma skulle vara missnöjdt med Österrikiska pelisen, utan, jag nödgas upprepa det, på det använda smädliga och förgripliga skrifsattet. — I afseende på mitt sätt att uppfatta de i artikela förekommande allmänna omdömen öfver förhållandet i Italien, frågar sluiligen svaranden: Om hvilken är frågan? Ar det någon viss öfverbet och regering? Är det ens någon serskild stat? Nej, det är en massa af stater, en liten verldsdel, för sig ete. ete. Hvad som icke vore tillåtet att vttra am en recerins. skulle således vara tillå