medelst dess, för Gefleborgs Län, nyligen utfärdade förklaring öfver 1827 års Skiftesstadga — detta vackra minne af Justitieombudsmanen Poignant, hvars allt för tidigt afskurna lefnadshbana beredt möjligheten af den reaktion, som nämnde förklaring innefattar. Tilläfventyrs kunna de serskilda lokalförhållanderna, som Helsingland. företer, gifva någon styrka åt den Kongl. förklaringen, men att utfinna ett enda fall, der densamma jemväl kan vara lämplig för Gestrikland, ligger måhämda icke inom möjlighetens gräns. Att uppräkna alla de omständigheter, som ådagalägga, att den ena provinsen lider af att vara, genom Landshöfdingeerebetet, med den andra förbunden, är icke egentliga föremålet för demma uppsats. Väljom dock ännu ett exempel, Gefle, beläget föga mer än en mil från Upland, ar residessstad och följaktligen ätven förvaringsort för hela den häktade personalen i Länet. ÅArresteras en brettsling i Helsingland, t. ex. inom Lagman Norins domsaga, så måste han, i afvaktam på första ransakningen, resa tjugu mil till Gefle, så till tingsstället, ytterligere til Gefle och åter samma väg, så många; gånger, som pya ting fordras, för att fullända ramsakning och fälla dom. Visserligen får man på riksdagarne förnimma, huroledes utgifterna för famgars skjutsoch traktamente tynga hårdt på statsutskettets vågskål, men saken involverar en förändring och anses förmodligen böra behamdlas med samma varsamhet, som andra reformfrågor, hvilka, efter hvad erfarenheten visat, i allmäuhet måste uppoffras af bäfvan för omstörtning och af vördnad för det bestående, det långsamtt mognande, det sekelsgamla. — Imedlertid skule kunna visas; att kopulationen af Gestrikland med Helsingland, äfven i politiskt afseende är skadlig. Vår verksarama regering har, som raan vet, stundom af nöden, att känma epinienerne i landsorterne! Ått inherata dem i den serskilda riktning, hvarom nu är fråga, beror naturligtvis ieke blott på en viss anvärdbar och medgörlig förmåga att öppfatta och tyda, utan äfven på möjligheheten att umdvika uppseende. i Antagom na; att Lardshöfdingen i Gefleborgs Län ur myssnämnde synpunkt erhåller sin Konungs befätlning, att hufvudstupa resa till Helsingland! — Hvad hämder? Antingen måste då Landshöfdingenm fela i sin undersåtliga — pligt derigenom , att han anförtror sitt uppdrag åt någon annan, eller ock skall han, derest han öfverrumpler Helsinglatd med ett oförmedadt besök , misslyckas i sit fägetag, ty i denda aflägsna provins är Landshöfdingen en ganska sällsynt gäst, hvars ankomst :vamligtvis bebådas af dess egne kumgörelser. Då Landsiföfdingen således ieke kan vara synnerlig väl bekant med Helsingland, den betydkgaste delen af Geflebergs Län, huru vill mar då begära, att han skall vara qvalificerad, ett redogöra för allmänna tärkesättet derstädes! Felklymnet i Helsingland har knappt någon motsvarighet i Gestrikland! Sedvanor, näringsfång, lefnadssätt äre, inom de båda provinserna, väsendtligt skiljaktige. Icke ens folkvisorne hafva der någen ting gemensamt! Lendshöfdingen är mycket att beklaga, som med så vidsträckta, djupt ingripande åligganden blifvit placerad i Länets sydligaste punkt, en gränsstad. Der, skild från hjertat af sitt Län, kommer han sannolikt aldrig att finna sig rätt hemmastadd. Det egna och ovanliga i en sådan position skall måhända ofta förmå henom att betrakta sitt embete såsem ambulateriskt och, då omstängigheterne sålunda göra honom snart sagdt till främling i sitt eget Län, må man gerna unna honom en, af embetspligter oeh statsanslag oberoende, fristad i ett nästgränsande! —Z T. P. Rättelser: fe, STR TT: 2 JL II JA a I. MYR. 1 AA VAR