Aftonbladet – 28 december 1836, sida 2

taren egnat densamma: Sverges ungdom, vilja vi icke afgöra. Vi frukta att den moral hon anbefsller, är för hög och mäkiig för den lefnadsfriska ynglingsåldern; men sum em karakteristik på den anda, hvilken lifvar det nya Italiens frihetsvänner, är den i hög grad intressant. Den skildring, han sjelf ger på en sann patriot, bevisar bäst från hvad grund hans fosterlandskärlek utgår, och vi tro oss derföre göra läsaren ett nöje med dess citerande : För att älska vårt fädernesland med en verkligt hög känsla måste vi börja med, att i oss sjelfva gifva detsamma sådana medborgare, öfver hvilka det icke behofver blygas, utan fastmer sådana, öfver hvilka det kan vera stolt. Ait på en gårg förakta religion och goda seder samt värdigt älska sitt fädernesland, är alldeles oförenligt; lika oförenligt, som det är, att värdigt högakta em älskad qvinna och icke tillika anse sig förphgtad att vara henne trogen. Om en man föraktar Herrans tempel, äktenskapets helgd, anständighet och redlighet, men likväl ropar Fädernesland! Fädernesland! tro honom ej! Hans patriotism är skrymteri; han är den uslaste bland medborgare.? Det finess ingen god patriot, utem den dygdige manner, mannen, som känner och älskar alla sina pligter, och ifrigt bemödar sig att uppfylla dem. Han förblandar sig aldrig hvarken med den högt uppsattes smickrare, eller med dem, som lågt hata all makt: en lika förkastlig ytterlighet är det att vara slafviskt undergifven, som att brista i aktning för dem, hvilka hafva rättighet till vår vördnad. Om han är i statens tjenst, vare sig militärisk eller borgerlig, så är icke egen vinning hans syftemål, hans syftemål är, att söka medT verka till sitt folks och sin furstes ära och sällhet. — Lefver han deremot såsom enskilt med borgare, så önskar han lika lifligt deras gemensamma ära och välgång, och ingenting företager han, sem strider deremot, utan gör fastmer lallt hvad i hans förmåga står, att befrämja densamma. Han vet, att i alla samfund finnas missbruk, och hans innerliga oönskam är, att de småningom må rättas, men han fasar för deras raseri, hvilka vilja rätta dem med våldsamheler och blodig L hgaste, de mest olycksbriegande. Han framkallar eller uppväcker inga borgerliga strider; han söker fastmer, att, efter bästa förmåga, med exempel och med ord lugBa de uppretade, samt befrämja öfyerseende och frid. Han upphör icke att vara ett lam, förräm i den stund, då fosterlandet i fara behöfver försvar. Då blifver han ett lejon; ham kämpar och segrar 5 eller — dör. ,) Lilla kriget i deny nyare krigskonstens atra da, ellex afhandling öfver användandet n af alla tre vapnen i lilla kriget. Med plancher , af CC: v. Decker. Ofversätte ning efter tredje tillökta upplagan, af H. Hjärne, Kapten vid Skaraborgs regemente. Stockholm , IW allden , 1836. 270 sidor stor oktaf. af!) Vårt land är, mer äm något annat af naturen tt ämnadt, att bli skådeplats för det lilla kriget ; er I och likväl öfvas vår armöe så föga deri. En af afbandling deröfver måste således vara välkemt-jmen för hvarje militär, som wvill utbilda sig ieke blott för sitt yrke, utan ännu mer för det, — I som måste vara den sanna krigarens förmäresta I ögonmärke: titt fäderneslands försvar. Vissereligen sväfvar skriften ut i en siundem onödig t vidlyftighet, och åtskilliga af dess föreskrifter Nn läro mest beräknade på den lekal, författaren ef. närmast känner, Tysklands och Frankrikes slätad ter, hvilka äro väsentligt olika Sverges kuperapde terräng; men den tänkarde militären använst der sig till nytta hvad han behöfver, och draoI ger förde! af reglerna derigenom, att han tilläm-: or par dem till vår lekal. Vi tro sålunda, att arott I betet skall bli em välkommen skänk åt vår arnI mE, inom hvilken hågen för bildning, både i de l allmän humanmening och serskildt för yrket, i en sednare tider allt mer börjat blifva ett beröm 18. värdt utmärkande drag. Om utrymmet medger, kltorde vi någon gång återkomma till detta arigt I bete. nd — MMMM Gefleborgs Läns tidning med Måndagsposten innehåller i afseende på reformerna inom jernhandterinRaen Ach harochraloet dar 3 nravinsen