lod, en lieue fråm staden, öfvervadas, hvarvid nya besvärligheter, nya anledningar till sjukdomar och än en gång oordning bland folket uppstodo, så att af 7,000 blott 4,000 voro ; stånd att gå i elden. Ändiligen kl. 2 stod armeen blott 120 famnar från staden; men förhoppsmingen att utan svärdsslag få intåga kom alldeles på skam; ett kanonskott lossades, och röda flaggan hissades. Befälhafvaren fann då, att krafterne voro för ringa till att tvinga staden, och att de alltjemnt sammansmälte genom det ohyggliga: vädret; marken och folket voro betäckte med snö, och bjuldonen nedsjönko i smutsen. Invånarne hade ej velat försvara staden; men 3kabyler voro insläppte och försvarade den, mot invånarnes vilja. An dra dagen öppnade fransmännen eld mot en port och fortforo dermed äfven tredje dagen, då porten blef inskjuten, men ofullständigt. Sappörer och grenadierer försökte intränga, men lyckades ej. Ingenting annat återstod då, än att retirera, emedan äfven provianten, som blott var medförd för 14 dar, var alldeles slut. — Hälften deraf hade fastnat i gyttjan på Mantsuraslätten och blifvit öfvergifven, sedan de till dess betäckning lemnade soldater plundrat densamma. Den 24:de på morgonen begyntes återtåget. — Snart voro fransmännen förföljde af åtminstone 2,000 ryttare ; men desse försvunno småningom, och ingen sågs mera på fjerde dagen, ehuru fransmännen blifvit hotade, att ingen af dem skulle lefvande komma igenom passet vid Nock-el-Ayba. Återtåget verkställdes i god ordning. Ehuru utmattad, uppförde sig soldaten förträffligt (t, ex. med trossen?). — Alla kanoner återfördes; och en dugtig besättning, mest bestående af infödda, inlades i Guelmwa, som är en starkare post än Konstantineh. Detta tyckte Araberne om; Rapporten slutar med den förhoppning, Jatt AchmetBey snart skall tuktas af fransmän-jnens Bey, och stt de vidtagna anstalterne kunIna göra ett nytt tåg till Konstantinehs eröfring öfverflödigt. Konstantineh skall vara en vackrare, rikare och vigtigare stad än någonsin Alaier, Bona eller Oran. Sådant är innehållet af rapporten. — Att JClausel och regeringen bittert anfallss, såsom vållande till olyckan, kan man vänta sig. Stöten har varit så våldsam, att ministeren: säges vackla, och det talas på allvar om enl: kabinettsförändring. — Det talas om, såsom icke otroligt, att kon. Ludvig Filip verkligen tänker på att öfvergifva alla afrikanska besittniagar. — Allt deita politicerande hafva vi icke utrymme att intaga. Den tillämnade stora processen med deltagarne i den tillimnade stora komplotten mot Konrungens lif, Oursel och Fouielle, har fått det allra besypnerligaste och snopligaste slut. Såsom man redan sett, hvilade hela anklagelsen mot dem endast på deras inför instruktionsdojmaren afgifoa bekännelse , understödd af inga I bindande anledningar. Då nu det stora, förfärliga skådespelet skulle uppföras och delinqvenIterne inför domstol anklagas på lif och död, upplyste de skämtande, att hela deras polisbekännelse vore falsk. De enda anledningar, som utom bekännelsen skulle fälla dem, bestodo af en hop anonyma bref, hvari polisen, regeringen och enskilda varnades för ett under Julidagarna tillämnadt mordförsök, och uttryckhgen uppgaefs, att Oursel och Foutelle vore anstiftare deraf. Desse upplyste nu — och jemförelse med deras vanliga handstil bekräftade, — att de sjelfve skrifvit och afskickat brefven. De sade sig icke hafva kunnat neka sig det skämtet att hegagna regeringens evinnerliga förskröckelse och en gång spela henne ett känbart spratt. Detta hade också lyckats utöfver all förmodan, så ait, af fruktan för deras båda hvasslipade filar, nationalgardes-revyen och all annan herrlighet blifvit inställd och skalkarne fullkomligt lyckades i sitt upptåg. De hade spelat farcen så komplett, att sjelfve deras egne advokater icke anade något oråd; en enda, Hr Ploeque, skall dock icke hafva varit alldeles narrad, men med flit ställt sig såsom hade han varit det. General-Procureurn, Hr Plougoulm, tackade himlen, att komplotten icke varit verklig, nedlade all talar i målet och förbeköll sig blott att få skalkarna straffade af korrektionella polisen för innehafvande af förbjudna vapen. Under allmänt skratt upplästes ett af Oursel på vers sammansatt försvarstal i burleskt-republikansk anda. Juryn utsade sitt oskyldio. och 1— M Il HR 1 il