Aftonbladet – 22 december 1836, sida 2

läroböcker i snart sagdt aila grenar af menskligt vetande utgifna. —Hvad S:ockholms läroverk beträffsr, så är ock obestridligt, ett de nu verkligen befinna sig i ett vida bättre skick än fordom, och äran häraf tllkomreer i icke ringa grad den brokigt sammansatta hovgl. Direktionen öfver stadens undervwvisviuvgsverk. Ios. har dock på eit eget sätt kommit i erfarenhet, af att äfven härutios an icke sakuss undantag, och att tillståndet i en viss skola härstädes, der undervisniagen best.ides enligt vexelundervisuingsmethoden af en äldre prestman, är ingenting mindre än lofvärdt. Gerna skulle Ins. med tystnad velat förbigå detta ämne; men då han besimnar att huudradeta!s menuviskors val och ve för framtiden stode på spel genom skolans vanvård, har hun ansett sig genom publicitetens åtgärd böra lyfta något på den slöja, hvarmed denna offeuthga inrättning sökt hölja sin skröplighet. Vexelundervisningen begagnas der, såsom nämndti är, och förd larsa af denna method besta just deri, att barnen på ett angenämt men säkert sätt lara sig att stafva och läsa rent inantill; och utan ofverdeift torde man kunna astaga, att tvänne år äro fullt tillräckliga ul inbemtaude af detta kunskapsmått. — Hvad skall val då läsaren säga om det faktiska förhållandet, att barn gått i denna skota uti 2, (säger: två) år och på denova tid icke lär: sig mer än bokstäfverna, ty om stalning ha de ej haft annat an ociktiga begrepp, och hvad invanläsning bewäffar, ha de ej mägtat reda sig med en enda rad. Än wer! Barn ha gått der i fyra, ja sex år, och ändå icke lärt sig mer än ett sådant abratadab a af stafning och innanläsning, att de efter vederbörlig dimission till audra läroverk bbfvit differerade, emedsa de ej kuuuat uppfylla skollagens ringa fordren för intagniog, nemligen stafning och ren innanläsnivg. — Det är sannt, få menniskor blifva så snact modlösa och försoffade som skollärare, hvarfor det är bilist och kristligt, att ha öfverseende med dem. Men då ofvanvämnda förhållande lärer fortfarit i en följd af år, så torce väl den gräns vara öfverträdd, inom hvilken kristendomen bjuder öfverseende och fördragsamhet, och barnens bästa, hvilket man framför allt är sky!dig att bevaka, oförsynt vara trampadi uvder fotterna. Upplysningsvis bör dock namnss, at denna skola icke lyder under Direktiopvens domvsärjo. I anledning af dessa obestridligt sanna uppgifter, — ty en mängd andra, dem man skuile kunna prestera, fö bigås bär, emedan mar så geraa vill önska att de äre osanna, — tager lus. sig friheten uppisana hvar och en, som iutresserar sig för deu allmänca folkbildningen, att skaffa sig nårmare upplysningar om skolans tillståsd, och ehuiu Ios. utesluter dess mniunn, torde det ej blifva svårt att få reda derpå, alidensund ofvar. stående uppgif.er väl lyckiigtvis ej lära kunna tillämpas på mer än den skola Ins. menar. Det är skada att, enligt hvad TIus. för sent kommit att få u spanadt, examen, som allmänneligex derstädes Jlarer försiggå i djupaste incogzuito, verkligen i dessa dagar redan egt tum. Det skulle annsrs onekligen framför allt varit att önska, om nigon upplysningens vän af Ins:s hklla uppsats funnit sig uppmaned att skaffa sig rous om dagen och stunden för bemälde solennitet, och vid detta tillfälle sjelf uuderrättat sis om, huruvida den exsmenslern:ssa, som, fordemdags allmänt brukad, numera lyckligtvis lika allmänt komraer ur bruk, äanu 1 deona skola begsgoas; hvarigenom det sålunda skulle biifvit upplysi om Ls, varit ledd af sarnvgskärlek eller smidehegör. nr