Aftonbladet – 22 december 1836, sida 1

ACD Okaledes nasta ar undergå vspenöfning NORGE. Den på förmiddagen aulinda Norska postei meddelsr ett fortsatt sammardrag af debattern 1 Storthinget, som utum åtskilliga ecskilda mo tioner, mest sysselsatt sig med en oöfverlägsmin rörende bandtverkslagen. Dessutom ionehåll. VMorgenbladet en ny egen och flere ivsäns juppsatser angående opivionens ställning i hän. sex nde till föreningen, blund annat en gavsk vidlyftig af Hemiik Wesgelend, hvaraf slutet ic ke följer med denna post. Uii sin eg n uvpp sats yttrar Morgenladet sig eg-ml gen öfver e uj pianing af en insävdare 1 Dagligt Allehanda som skrifver och argumenterar alldeles på samma satt som forf. af ett nyt förenings fördrag, och ,tirar i enlediimng deaf, att man hör syves icke rätt hafva bestämt hvsd som bör förstå jmd ordet parti, oh att om man först kunde komma öf-erens derom, så skulle man lättare blitva ense. Någ:a meva, seger Morgeobladet, at man via Sioxtkingsvalen bör rö ta på Hens, och aBdra på Frans, några på fogden, aodra på länsmannen, och men kan väl a. dessa valmän göra partier, om man vill) Förr gällde vid Storibingsval-n på landet den meningen, att i alkvänhet embetswmäns, såsom de mest uppiyste, borde väljas. Sedan trodde man att enbetsmäcnen antingee. voro beroende, eller sörjde blou för sig sj-lfva och mindre än nö dige svar för allmogen; ochaf denna tro följde, att färre embetsmän, men flere bönder valdes. fogen af dessa meningar är absolut riktig eller absolut oriktig, hvil.et vi hoppas, skall mer och ter erkännas; emedlertid itra väl ånpu tågre lör eudera meniagen Om detta kan sägss dana partier, lemna vi derkäa. Widare åro Norrmäonen i en af den Svenske författarn citerad bok isdelade i Duemringer och LIese Demringer; mea de fleste bestrida troligen iudelningsg unden, Iskasom att de skulle vaa pa timån. Här gifves också några, som stafva Sv rge Sverrig, audre PSverige; om natio.env efter detta skill indelss i två partier, kommer allt an på, hvad man menar mel partimän. Vi kuuna, heter det sutl:gen, i dag icke enera mer sf des Svenske författaren, som röjer eu högst aktningsvärdt st:äfvande, men nilbika viser, buru lätt en främling oaktad den bästa vilja kan misstaga sig; men vi böre näm na, att han med mycken bitterhet uttalat sig Pemot Prosten och Svenska Nordstjerne-ridda ren We-geland och Cand. Hear. Wergeland samt anför såsom krafimän och folkpiuties koryfeer jemväl Soe!vold, C. B. Roosen, Van geasten, Hadeln och Dreyer. Det var for några år sedan, om vi ej minnas orätt, en guld smed i Stockholm, som ifrade emot utlandska statslån, för det man nu kunde få till räckligt pipper från Tumba och deraf göra peoningar. En sådin persor lårer vara en kraftman, er sf folkpar:iets koryfger i Sveriga. Flere af d2 nämnde Nor:ske kraftmännen äro i en så beklagansvärd stå lsing. att det vore nästan obarmhertigt, alt y tra sig offentligt om dem. De äro endsst föremål för medlidandet. Dessa yttranden äro icke utan vigt, emedan let allmännast lästa bladet icke kunde så uilåte ig om de personer, hvilka häftigast yttrat sig mm det förmenta sverska partiet, om det, som nan sett fån deras hand, hade någut starkae stöd i opimonensblandi mängden af nationen. Vs