Aftonbladet – 21 december 1836, sida 1

ol os tl od LIA Led PS As Svenska Akademiens sammankomst i går bevistades endast af 7 dess ledamöter: DD. EE. Grefvarna Lagerbjelke och Mörner, Biskop Wallin, Professor Enberg, Friherre Brinkman, Professor Geijer, och Sekreteraren ): Aka demiens Kansler, Professor Enberg, villkånnagaf, att IDirektören, Herr Kansli-Rådet VWValerius af enskilda ömmande förluster hindrades, att personligen infinna sig, men likväl skriftligen författat de tll rdögtidsdagen hörande talen, hvilka Hr Enberg på hans vägnar uppläste. oo Man inhemtade deraf, att Akademien detta år f Å b ; j I belönat ett äreminne öfver lupplästes af H. E. Grefve I hvilka likväl voro så vidlyftiga, lupptog mer än I fälla ett omdöme öfver varit rikare på täflingsskrifter, än under da förflutoa 30 åren, emedan 28 sådana inkommit, 8 i vältalighet och 20 i skaldekonsten. — Bland de förstnämnda hade Akademien, med det af H. M. Konungen anslagna priset 100 dukater, Konungarna Gustaf Adolf och Carl X, med valspråk: Sveriges historia är dess Konungars, hvaraf vissa delar Lagerbjelke, men att läsningen timma. — Att vilja ett arbete, der fram ställningen är hufvudsaken, och hvaraf man ieke hört det hela, vore något för tidigt. Mången hörde utan tvifvel med mycken förnöjelse talas om det monarkiska tänkesättets förtjenst och de fyra afhandlingarna om konungarnes förhållande till de fyra stånden; men efter hvad vi tyckte oss fiana, syntes mängden med ett märkbart lugn åhöra stycket, och em någon känsla företrädesvis röjde sig, så tyckhalfannan tes det vara tålamodets, emedan läsningen varade nära 7 qvart. Författaren, Lektorn vid Westerås Gymnasium, Herr Järta, son till Akademiens ledamot, Landshöfdingen Järta, gar ej sjelf närvarande. Det Zibetska priset, 26 dukater, fosterländskt ämne, hade öfver Gustaf Adolf den Biskop Wallin upplästes. Hr Ingelman anlita sin mängd, i sig sjelf föga betydliga tillfällen, vid grifter, vid bröllop, vid måltider o. 9. V., skulle knappt våga tro, det hon hade krafter öfriga att lyfta sig till en högre sfer, och besjunga ett sådant ämne, som Gustaf AdoM. Så mycket mer glädjande och förvånande blef det att höra, det hon verkligen icke uitömt sin förmåga på tillfallighets poesin, hvilken varit en stötesten för så mången författare. Om man än skulle kunna säga, att honi det ifrågavarande skaldestycket stendom sänkte sig på mindre spända vingar, att hon omlindat sin drägt med litet glitter och blommor ef det slag, som tiden och Akademien nu mera fordra, så var likväl detta skal icke hennes väsende, utan en form af redbar kraft och sann skönbet framskymtade äfven på minga ställen derigenom, och detta stycke är visserhgen ett af dem, bvarvid den läsande allmänhetens dom komnier att instämma med Akademiens. Hr Isgelm:n var sjelf tillstädes och emottog sitt pris, äfvensom den andra guldpenningen för ett anna, af honom författadt poem: Årets tider, som likväl icke upplästes, hvarefter hans plate på hedersbänken anvistes bonom. Andra guldpenningen hade hkaledes tilldömts för något tilldelats er sing Stere, hvilken af Hr Mången, som, sett sång gudiona vid ea ett stycke, hvars namn emellertid genom. ett ) Uti en annan tidning säges, att Lendsböf-dingen Järta äfven var tillstädes; vi nämne detta, ehuru hans närvaro undföll v i flere andras uppmärksamhet; I år och