LITTERATUR. Läse-öfningar för barn, från 6—9 är, a Maria Edgeworth. Stockholm, Hegg ström, 1830. Under de första åren af in: evarande århun draden påminrner sig säkert en hvar, att vå bokhandel var öfversvämmad af barnböcker, s ait, som en speisfundig recenseut år 1810 yt trade sig, man höil på att förvandla hela Sve rige till en barnkammare. Orsaken dertill, a! så många litterstöre: sysselsatte sig härmed, va obestridligt Gus:af IV Adols trycktvåog, son ej lemnade talaugerna något annat fält af dem hvi!ka stiå i beröring med men:-kliga li:vet, är pedsgogikens. Men äfven i denna genre af littsratur inverkade en sämre flakt från dåvarande tids anda; då vero ännu på modet Salzmanns och konsorters pedagogiska åsigter, som ville bibringa ungdomen allt genom Iiek, med uppoffrande af själens ansträngning, alvar och kraft, hvilka ändå äro nödvänd:ga vilkor for all menniskobildning; och hvzraf kom, att deana gren at vår litteratur för en ud blef, hvad Tysken kallar, verrufen, och att man nästan ville visa den ur kretsen af arbeten, som hafva något es hetiskt värde. Likväl kan icte nekas, ait fl:a blaud dessa arbeeu, sådana som Berquirs, biskop TFengströms Tidsford:if för sina barn, och den i sin genre ododlige Robinson Kruse, äro verk, som kunna både med nytta och nöje iåsas af ungdomen. Det är för önigt med barabecker som med alla andra litterära produkter: ladda, ytliga och kanske ofia mer skadliga nn gagoclga, då den i0skränkta imitatören eller der blott vinstsökande spekulanten beiatar sig dermed, kunna de blifva en vinst för litteraturen och ett kraftigt befordringsmedel för det kommande slägtets utbildning, då någon person af ofverlägsen talang och ädelt hjerta sysselsätter Sig dermed. Här, som i annat, gäller Jean Pauls ord, att man behöfver blott hafsa ett härligt genie, så skall allt gå bra, och persoaems individualitet är till slut den, som bestäm mer, huruvida ett arbete af hvad slag som helst blir klassiskt eller icke. Detta gäller isynnerhet om Maria Edgeworth, ett fruntimmer, som i det på snillen och strider så rika England har haft det lyckliga ödet, att under de oupphörliga stormarna, som förefallit i dess litteratur, alltid blifva erkänd såsom en