Aftonbladet – 16 december 1836, sida 2

— PARTIERNA I NORGE. Vi meddelade i går ur Morgenbladet första hälften af den förklaring samma blad gifvit, argående opinionens ställning till Henrik Wergeland och några andra exalterade, och vi äre öfvertygade,Fatt hvarje Svensk lika med oss skall med serdeles tillfredsställelse emottaga en så oppen och oinpskränkt förklaring. Vi meddela nu här fortsättningen , hvaruti framlöägges orsakerna till Norges fruktam för ett ( Svenskt partis? planer emot Norges författning, och hvarvid vi efteråt förbehålle oss blott ettj, par smärrc ammärkningar. ; Grunden till Norges fruktan för ett Svenskt: partis plamer emot Norges författning och för detta partis möjliga inflytelse, skall hvarje år från 1814 kunna uppvisa, alltifrån Riddarhus-. sekreteraren Silfverstolpes tal på Riddarhuset året 1815, enligt hvilket föreningens syftemål. angafs vara rikemas amalgamation, intill de : goda tidningarnas krampakttga ansträngmingar detta år. Lägret här vid Christiania år 1821, hvarvid de Svenska tropparna, 3000 man starka, voro försedda med skarpa patroner, som först lefverererades tillbaka då de Norske officerarne också för sina troppar allvarligt fordrade att erhålla dylik ammunition, de i Svenska Itidninger i slutet af år 1827 införda uppfordringar, att med Svensk härsmakt tukta de Norske, för det någre pojkar hade hvisslat ut en jemmerligt heaterpjes (—den, som framstälde de trerne sköldmödarna Svea, Nora och! Seandinavia—) och till och med rykten, som denna sommar varit utspridda em ordres til Ide Svenska gränseregementernas manskaper, att i I hålla sig vid rotarna — sådana och många dylika händelser hafva kanske i Norge väckt någom fruktan för, att det i Sverge kuude åsyftas att gifva Norrmännen något mer stryk, än de fingo år 1814, och att åstadkomma på en gång en mindre demokratisk I grundlag i Norge, så att ingen smitta vidare I vore att frukta för Sverge och en föreningsakt, Isom vore mindre att gråta åt, från hvilken! principen om likhet emellan både rikena kunde; I utelemnas, likasom den förskräckliga möjlighe-! ten, att en Norsk throzkandidat emgång itidens i längd kunde blifva vald till rikenas konung, o. I Is. v. Vi vete nog, att det upplysta Svenska; I folket icke kan önska ett förhållande mellan; I Sverge och Norge, sådant som mellan Ryssland ! joch Polen; vi veta också, att en upplyst nation icke mera nu för tiden låter leda sig af fantasier om eröfringar och makt och anseende; men orsak hafva dock Norrmännen att vara uppmärksamme, och någon misstänksamhet vid den missnöjdhet, som i Sserge råder mot föreBingen herrskar väl derföre i Norge. Norrmannen, bevakar sina politiska rättigheter, såsom sin ögonsten, och brister det honom i något afseende broderligt sinnelag för Sverge, så ledes han endast af fruktan för en i Sverge till en del herrskande åtrå efter att förminska någon af hans rättigheter. Af det sålunda anförda, visar det sig, att här i landet blott kar upphäft sig en enda upbrusande stämma for att sträfva efter skiljsmessa, i stället för att vidmakthålla den närvarande föreningen med Sverge, och sjelfva denna stamma var säkert endast ögonblickets passionerade utbrott, efter läsningen af några Svenska tidniogars förnärmelser mot Norge. I allt fall har denna stämma ingenstädes funnit något gehör. Lika litet gifves det något parti i Norge, som är fiendtligt sinnadt mot Sverge, STA Norrmännen just för deras egen säkerhets skull ifrigt önska de Svenska patroterne, de förnuftige Svenska reformvännerne all lycka och framgång i deras bemödanden. Frihetens sak anse vi för vår sak, först och främst hos oss I sjelfve, sedermera hos våra naboer och Ilska bröder, dernäst hos hela den öfriga menskligheten. Men för frihetens skull både i Sverge fd (Calmar Bladet.) j j L j 1 hos oss sjelfvenäre vi för mycket :misstroende tiil lett Svenskt parti, att vara utan bekymmer, att frihetens ärliga kämpar i Sverge genom missförståed kunna förledas att förena sig mot Norrmännen med detta parti, med deras och frihetens fiender i Sverge, såsom det i år har gått den hederlige och duglige Riddarhusmannen, Utgifvaren af Dagligt Allehanda, jHr Dalmau.?