Aftonbladet – 15 december 1836, sida 1

————ETEEE— LL KORUNA Ida omtyckta i Norge. Vi! säga hams öfverdri ter, ty vi tvifla icke, att Herr Wergelan har många vwvänner i anseende till har Politiska oförskräckhet, öppenhet och snille, me desse vänner äro icke derföre blinda fö I hans öfverdrifter eller ense derom med honom (ja, till och med snarare fördrager hvad han I motståndere med skäl förebrå honom. Morgenbladet yttrar härefter sin egeu åsigt a föreningens nytta. Änskönt vi icke öfver Kölens bergsrygg kunna höra fästningsarbetena: hammarslag från Åland, så veta vi dock äfver på denna sidan fjällen, hvilken grad af enighe fordras att gifva styrka åt den Nordiska halfön, om den ej förr eller sednare skall bhfva ett rof for den Ryska örnen. En offoch defensivallians emellan rikena skulle aldrig till den grad kurna tillvägabringa enhet i försvaret och väcka respekt hos en fiendtlig makt, som föreniegen, isynnerhet om båda rikena voro lika fria ifrån att tänka på försvar emot ett möjligt öfverfall från brödrariket. Norges klagan öfver unionella kränkningar, hvilka naturligtvis hvarken varit eller kunnat vara ställda emot eller träffa det Svenska folket, utam alltid varit vända till dem Norrska regeringen, synas också just bevisa, att man i Norge önskar föreningen bafästad, och dess princip vidmakthållen och genomförd. Sådant är oekså afgjordt det allmänna tänvkesättet i Norge. Man älskar föreningen, man önskar afskaffade de missbruk, som insmugit sig deri. Den obenägenhet, som emedlertid visar sig att afhjelpa de rättmätigaste klegomål, det hån och förakt, som man icke sällsn ser spår af i ett Svenskt bofpartis organer, och ändtligen många inträffade händelser hafva gifvit Norrmännen anledning att måkända frukta att ett mäkugt, om icke talrikt , parti i Sverige mnärer förderfliga planer emot Norges fria författnig. Detta parti kan svårligen hafva något stöd hos det Svenska folket, som sannolikt önskar reformer i sin närvarande författning, hvilka emellertid bemälda parti sätter sig emot med lika mycken ifver, som det önkar att kunna reformera den Norska författvingen i sin egen anda. Alt detta parti också unde trakta efter en amalgamation, är icke eannolikt, men vi frukta icke detta spöke. Hvad om deremot här i landet är ett föremål för beymmer, det är spörjsmålet, huruvida det må yckas detta emot Norge fiendtliga parti, stt geom sina offentliga och enskilda organer väcka ågot förtroende till dess orimliga skrik och kymford emot Norge, eller om det Svenska olket i allmänhet är så upplyst om förhållanlerna i Norge, att det inser den mörka plan, om ligger till grund för bemödanrderna att tbreda i Sverige den tron, att Norges klagan fver unionella kränkningar är en förnärmelse rot Svenska folket, förmätenhet, etackssmhet, . S. V. Härefter utvecklas närmare några andra anedningar till en sådan fruktan, hvilka utrymret hindrar oss att nu intaga, och hvartill vi kole återkomma i morgon, såsom måhända en vasendiligaste delen af artikeln.