Aftonbladet – 9 december 1836, sida 1

tl gotddens Aamnersnhatt. Uen I Lecember. Häktade Carl IV ilhelm yring och Anders Svensson Rask. Dessa begge famösa tjufvar, som em längre tid hållits häktade å Westerås slott, derilrån de 2 eliter 3 gånger, genone användsnde af våldsamhet emot bevakningen lyckats att rymma, hade hos Konungui s I Befallningshafvande i Westerås uppgifvit det de a J under loppet af sommaren år 1833 på åtskilli-)se ställen här i staden begått stölder. — Kongl. Svea Hofrätt hade derföre, vid pröfning af en mängd vid åtskillige dels landsoch dels stads5 I demstolar angående dem fällde utslag, anbefallt, latt Dyrivg och Rask skulle hitförsändas för lundergåenade 3f ny ransakning, ty redan tillförine hade undersökning vid flere af stadens Käm-Inersrätter hållits, angåeade några mot dem angifne stölder, ehuruväl de tilltalade, i brist af bevisning blifvit fån ansvar frikände. Den stöld, begången inom stadens Kämnersrätts dom lvärjo, hvarom ry raxsakning skulle ske, ver följande: En natt scmmartiden år 1833 hace hos spisqvartersidkerskan Fyrvald, en trappa upp i Bergstrahlska huset, åtskillige skedar af silfver blifvit bortstulne, och ehu: uväl sedermera en i huset då boende person, förre Renskrifvarem Lindgren (denssmme som ungefärligen vid denna tid föröfvade en betydlig stöld hes sim förre husborde, Landssekreteraren Ahlberg i Westerås), blef för stölden misstänkt, kunde iergen reda på ferBpingsmarnen erhållas. Rask hade nu hos Kenusgers Befallnipgshafvande i Westerås erkänt, att han, om han ock ej biträdt Lindgren vid denna stölds begåerde, dock af honom emottagit de stulne sakerne och dem, i sällskap med Lizdgren och Dyring, sedermera förstuckit å ett ställe i muren kring Catharina kyrkogård. Hitkommen och sölld under ransakning återkallade han sin bekärnelse, som aåfven, så vidt den rörde Dyring, af derne bestreds, — och då emot Rask och Dyring något amnat icke eller förekom, måste Rättens åtgärder vid milet afstadna, och Rask och Dyring blefvo, för undergående af vidare undersöknirg i afseende på åtslallige ardre å Norrmalm, efter egen uppgift begångne stölder, öfverlemmade till Norra Förstadens Westra Kämnersrätt. — En serdeles ovanlig och anmärkningstård omständighet )örande dessa föngsr, var att Kenurgens Bef.linivgshafvande i Westerås ansett sig af sin embetspligt uppfordrad att uti en, dem vid hitforslamdet följaktig, serskild skrifvelse, fästa vederbörandes uppmärksarshet på den våda, för hvilken deras fångbevsknipg vere utsatt, och för sådant ändsmål bifogat en specifik uppgift om deras uppföramde under vistandet å Westerås häkte. Skrifvelsem hade ock till följd, att fånrgarne, som afven här visat ett våldsamt lynne, blifvit inför Rätten inställde, försedde med blackar och så kallade lifklädninger af jern. En timmerman, vid pzsmn Petter Lundberg , höll på att, för ett skämt, få plikta temligen dyrt. En dag kommer Lundberg å Österlirggatan förbi en siillastående bryggarkärra, bredvid hvilken å gatan bilvit nedsatt en korg inpehållande några öibuteljer. Lundberg, som tyckte sig igentarna den straxt derbredvid stiende ech med nigontivg annat sysselsatte bryggardrängen, täwkte rox sig med dewne och tager derföre, vid förbigåendet, en sf buteljerre och fortsätter sin väg tramåt. Em främmande person, som åsett detta, fäster derpå den intet ondt amande drängens uppmärksamhet, och den ne, som ej faun bebag 1 skämiet, skyndar efter Lundberg, som genast återställer buteljen umsder uppgift om sitt misstag på personen, och sin afsigt att endast roa sig hiet ned Jen förmesr:e persomen. — Vid tillfället tillkommer polisbeijenipger, åtalade förhilla det; men som milsegaren, bryggaredrängen Sollenius, förklarade att han icke hade anledning betvifla Lundbergs uppgift, det han ärnat skämta, hbeldst Lundberg, då han upphasns at Sollenius, endast aflägsnat sig 5 å 6 seg från kärran, blef Lundberg från ansvar frikänd. Klädmäåklerskan fkrström, tilltalad af Stadsfiskslen Thaweuius, för ett i stad evanlig: brott — innehafvande af oförseglad bränvinsredskapHerr Stedsfiskalen promenerade en dag på Stera Nygatan och får der utanför Åkerströms kläds.åsd ögat på en der stående liten nätt bränviesspperat. Vid densammss betraktaude upptäckes ett den icke var förseglad, hvarföre den tages i förvar af Stadsfiskalen, och Åkerström stämmes; men under rättegången upp gives af Åkerström, att redskapen ej vore henHL ed. Kriaosradet C.GQ MJalhföldt