Aftonbladet – 8 december 1836, sida 1

liksom alle hans tjenstekamrater, men nekade enständigt att hafva den ringaste kännedom om e!ler delaktighet uti mordet. Då emedlertid Lindblad icke kunde göra mnöjaktig reda för tillkomsten af blodfläckarne, eller tiden från det han hemkom från Apoteket, tills han klockan ett qvert öfver 12 lade sig i samma säng som n af havs kamrater, blet han införd uti det rum, der den mördades vanställda och blodiga kropp låg, samt derstädes af TingsRättens Ordförande på ett kraftigt och änmdamilsenligt sätt tillhållen att bekänna, om han vore skyldig till mordet. Allt var likväl förgäfves, och hanj nakade enständigt, och försäkrade sig vera oskyldig, samt att hvarken hans hjerta eller samvete kunde tillåta honom en så ryslig gerring. Sedan undersökningen fortgått från kl. 10 f. m. till 5 på e. m., åtskildes nu TingsRätten för att äta middag, utan att någon ytterligare upp: lysring om banemannen kunde påräknas, ehuru Rätten ännu en gång skulle för sådaut ändamål sammanträda. Under tiden hade samvetet hkväl slagit Lindblad, och efter det han genom en fånggevaldigers försorg fått sig något mat och 2:ne supar bränvin, erkände han för hopem mordgerningen, och begärde ett enskilt samtal med TiogsRättens Ordförande. Derna Lindblads begärsn blef genast uppfylld, och Nn vidhöll då och upprepade än ytterligare sitt erkännande, samt framtog derefter sjelf hvad ban från den mördade stulit, nemligen ett silfver fickur, en pipa, en silfver maisked och 4 Rdr Riksgäld: i penvingar, hvilket han jemte nyckeln till Dahlgrens rum förut haft gömdt dels uti lett källarhvelf oeh dels uti en glugg å stora byggnivgen vid Hufvudstad. Tings-rätten samI manträdde derefter ånye och Lindblad, som vidholl sitt erkännande, förklarade nu inför Domstolen, att ham redan varit betöinkt på mordet innan ban gick tiil staden för att hemta medikamenterna och att han derföre medtagit den ofvannämnde yxan, hvilken han under sin bortevaro haft s:ående vid väggen utanför byggningen der Dahlgrem bodde; att han efter att kl. 27, till 12 på natten emellan den 16 och 17 hafva gjort reda för sitt ärende till staden, genast hämtat yxan och dermed begifvit sig in i Dahlgrens rum. I anseende dertill att fönsterluckorna vero stängda, var det alldeles mörkt; han kände då varsamt på Dablgrens kropp, till han fick rätt på hufvudet, då han genast med bägge händer fattat: tag uti yxan och med densammas baksida g:f Dahlgren flera svåra slag i hufvudet. Han hade dervid icke hört något annat ljud frin Dahlgren än en djup suck vid första slaget. Efter den sålunda begångna mordgernisgen hade Lindblad slagit eld på ljus inne i Dahlgrens rum, letat rätt på nyckeln, som legat uti en ficka å Dahlgrens kläder och dermed uppläst en i rummet varande dragkista samt utiagit 4 Rp Rgs utur en der förvarad bok. Han läste sedermera igen dragkistar, inlade nycklarne tillbaka i fickan, medtog klockan, pipan och skeden samt begaf sig bort, sedan han släckt ljuset, igenläst dörren och medt: git pyckela. Alt detta hade han, efter egen berättelse, verkställt utan : ågon serdeles sinnesskakning. Utkommen, sftorkade han på en å backen funnen trasa blodet på yxan, kläderna och sina händer och uppkom slutbgen kl. 4 till I på sitt rum, der han först h.de uppätit återstoden af en smörgås som han vid bemkomsten från Apotheket fått i köket, och sedermcera begifvit ig till hvila. De tillgripne persedlarna och peoniogarna hade Liodbl.d, innan ban gick till sängs, undanstuckit under sängen, denfrån han om morgonen före dagningen transporterade alltsammans till ofvannämnde gömsiäl Jen. Enlig: hans sängksmrats utssgo bade Lind blad icke varit annorlunda till mods ön vanligt då hsn Jade sig, u.an hade först omtalt allt hvad han uträttat i staden, och sedan s:raxt insomnat — i sanning et af de besynnerligaste psycholo giska fenomen man kan tinka sig. KL half 5 på morgonen väcktes Lindblad af kamraten och hegifvo sig då begge ull sitt arbete uti smedjan, der Lindblad var qvar tills han återigen blet skickad till! spo h-ket, utan stt någon oro eiler ovanligt förhållande hes honom förmärktes, UnI der ech efter bekännelsen var Licdblad mycket låcgerfull samt vid serdeles upprörd sinnesstämning, och jörklarade på Domarens fråga, att han heidre ville dö än lefva om valet deremellan af domstolen kunde hoaoimn nvillåtas. Lindblad, endast 24 år gammel, har förut varit straffad för I första resan 1iubrottsstöld och är ef en högst enleta. on Imedlertid ser man af detta ev