I I anledning af en i N:o 45 af detta blad ur Westmanlands Läns tidnieg införd berättelse om ett konfiskatironsmåls behamäling, kar Tullförvaltaren i Fahlun till Red. insämdt nedsnstående upplysning, med begäram om dess isförande. Uti B:o 45 af Sjette Aftonbladet finnes införd en från Westmanlands Läns tidning aftryckt samt af C. E. O. underskrifven klagan deröfver, att han 1833 till Iahlum medfört ett parti bomullsoch linneväfmader af Svensk tillverkzing, som blifvit af Tuliförvaltaren derstädes såsom kentraband anhållne, men sedermera feridömde, utam att egaren fått någom ersättning för den förlust, som honom blifvit tillfogad genom enfald oeh missförstådt tjenstenit. Gerom en sålurda befordrad publiatg och på det hvar och en, som dervid fästat uppmärksamhet , må kumna stadga sitt omdörse, torde hvarje epartisk person anse icke öfverflödigt att föst känna hvad som genom RBättegångshandlingarne i målet finne: ådagalegdt samt bevist och sem i korthet inaefattas deruti: att Postmästaren C. E. Österberg från Forshälla, efter att l ubder resan hafva sålt en del af sine väfnader, till Fahlun ankom den 27 Juli 1833, samt medförde, då i beslag honem fråntsgae 631 och 1f2 almar kattum, 230 alnar kalliko och 149 kattundukar, således endast bomullsväfnader , deraf en del vero försedde med en icke lofligen påsatt blystämpel utvisande Torshälla, och en annan del alldeles estämplade, men alla dessa väfnader saknade ej allenast såkallad svartstärppel , utan äfven styckeoeh stolnumrmer, tillverkningserten , fabrikens, tillverkarens namn äfvensom plakatstämplar, likväl påbjudne vilkor för Svenska fabriksväfnaders lofliga kringförande och försäljnivg, enligt stadganderne uti Kengl. Förordningen dem 22 Mars 1770 samt Kongl. Hallordningen af den 2 April samma år. Huruvida genom enfald och missförstådt tjerste-rit omförmälde — fabriksväfnader blifvit amhållne, eller om sådan åtgärd påkallats genom postmästarem Österbergs utprångling af olefligt fabriksgeds, det besigtnimgsmanmen Rådman Lekzell, ieke bestämdt kunnat anse vara Sversk tiilverknieg, om allt detta torde ej dess mindre kunna bedömas, fastän Österberg lyckats tills vidare undgå anman bestraffning än förlust af aderton kattunsdukar, som Blifvit förbrutme dömde samt derföre å auktion komma att försäljas. Ons Postmästarem Österberg skulle egt någon urskillnieg, eller aktning för samning och ratt, så hade han icke kunnat författa sim förenämnde lika obefogade som ilskefulla klagan öfver misslyckad hamdelsspekulation i Fahlun, väl vetande, det hvarje rättskaffens persom måste anse mera klandervärdt att en Postmästare söker kringsprida olofligen stämpladt samt alldeles ostämpladt fabriksgods, än att sådant olofligt gods genom en Tullförvaltares tjensteåtgärd anhålles, Reinh. IV estberg, Tullförvaltare i Fahlun, Aa Al: RA a RR Rn RR