Aftonbladet – 5 december 1836, sida 2

TARHAa UcH Stora SJovagen ull Folarhaiven ecn Hvita hafvet, samt alla de mindre kust-, och bivägar, som löpa emellan handelstäderne i Nordsjön, Skagerrak, Kattegat och Östersjön. 10) Dessa vigtiga sjöpass äro: Sjöpasset emelsan Nordsjön och Skagerrak, emellan Skagerrak och Kattegatt, Öresund, passet mellan den sydliga Skånska kusten och Riigen, samt Ålands haf. Otfver alla dessa sjöpass har den Skandinaviska halföa, antingen helt och hållet eller till en del, ett maturligt herravälde; Af de inre sjöpassen eller mellanportarne till och från Östersjön äger Danmark blott ensamt herravälde öfver Stora och Lilla Bält. Af de naturliga sjöpass, som ligga på sjövägarne till och från Östersjön, kan intet stängas förmedelst blott landtbefästningar, undantagande Lilla Bält. Öresund är redan mycket för bredt, och derföre är Kroneberg blott en nominel nyckel till Östersjön. . Dessutom kan detta pass, såsom bekant är, kringgås genom Stora Bält. Bland de här nämnde sjöpass är passet eiler porien ereellan Nordsjön och Skagerrak ett af de allravigtigaste: 1) förmedelst den nästan räta vinkel, som Kattegat bildar mot Skagerak, och som sällan gör det möjligt för fartyg, att gå med en och samma vind från Sundet till Nordsjön eller tvertom; 2) emedan naturen lagt alla bamnarne på den Norska kusten, och alldeles inga på den midtemot liggande Jutländska; 3) emedan detta sjöpass aldrig kan kringgås; och 4) emedan sjöpasset ej är bredare, än att den derigenom gående stora allmänna sjövägen mycket väl kan beherskas af den krigseskader och de kapare, som stationeras eller uppehålla sig i de Norska kryssarhamnarne. — Passet emellan Skånes sydliga kust och Rägen ligger emellan kuster, som nästan icke hafva några hamnar. — Sjöpasset Ålandshaf, emellan Östersjön och den Boitniska viken, kan kringås genom östligare bivägar, som löpa emellan Ålandsöarne och till ena del beherskas af dessa. Derföre är denna ögrupp så oändeligen wvigtig för Ryssland; ty den tryggar åt denna makt den högst vigtiga sjökommurikationen emellan Finska och Bottniska vikarne. 11) Den Skandinaviska halfön har en sjökust af omkring 633 geogr. mil, af hvilka omkring 345 belöpa sig på Norge och 288 på Sverge. Den Norska kusten intager mycket öfver en tredjedel af Europas hela vestra kust emot Atlantiska hafvet, räknadt från Nordkap till Herkules? stoder. Betraktar man kusterne, såsom de verkligen äro, som en omätligt stor marknadsplats för verldshandeln, hvarpå sjösiaderna stå såsom mindre eller större national-butiker, så kan man icke neka, att naturen tilldelat den Skandinaviska halfön en skön och herrlig lott af denna vigtiga marknadsplats, och derigenom gifvit denna halfö en stor ersättning för dess mindre fruktbara jordmån, dess hårda klimat. Fördelarne af kusterna äro så utomordentligt stora, att många nu bebodda trakter af den Skandinaviska halfön skuile, dem förutan, kafra varit obeboeliga och förblifvit obebodda vidmarker. Af den Skandinaviska halföns herrliga och indrägtiga kuster har Norge, förmedelst deras läge, deras frihet från is, deras öfverflöd på hamnar samt fiskrikhet, den vigtigaste delen. 12) Hafvets näringsmedel och inkomsterne deraf äro högst vigtiga för de tvenne folk, som bebo den Skandinaviska kalfön. Sjöbandeln, sjöfarten och fiskerierne nära och rikta till en del båda nationerne, i synnerhet den Norska, och bidraga förmedelst tullintraderne, betydligt till statsinkomsternes förökande. I Norge utgöra tullintraderne omkring hälften af statsinkomsterne, och fiskeriernas afkastning kan man väl nästan uppskatta till omkring en tredjedel af nationalinkomsten för landets exporter. Lofoddens fiskebankar täfla i fiskrikhet med Newfeoundlands namnkunniga fiskbankar, och utgöra, i förening med Norges äfvenledes rika kustfiske, en verklig guldgrufva för detta land. Måtte blott denna sanning snart inses, och denna naturrikedom i framtiden blifva bättre begegnad, än den bif ARTE i 13) Det är ett erfarefhetsrön, att de nordiska staternas sjöhandeloch sjöfart tillyexer be