Article Image
-jseende ganska talangfullt skrifven afhandling om försvarsväsendet, under rubriker: En krigsmarin bör utgöra det hufvudsakliga försvarsmedlet i den Skandinaviska halföms defenstvsystem. Då den norska litteraturens alster äro föga, ja nästam allsintet kämda här i Sverge, så hafve vi ansett det kunma intressera läsaren, ett erhålla kumskap om denna artikel genom en öfversättming, som derföre här meddelas. Vi ammärka dervid, att noterna äro af den s Norske författaren sjelf. — Efter slutet skole vi a an I Dp ee I kuv tillåta oss em och annan mindre betydlig erinran vid artikela. Den lyder som följer: Några Svenska blad innmehålla det påstående, att England är Sverges naturlige bundsförr vandt, 1) och antager att man kan vara så för-J vissad om understöd af denna bundsforvandt .1 framtiden, att de föreslå afskaffandet af stora jflottam, såsom alldeles öfverflödig, emedan Sver; I ge alltid i nödfall kan räkna på Storbritanniens understöd med en sådan flotta. ) Dessa rader innshålla mycket vigtiga, men, I såsom vi tro, de: jemie grundfalska yttranden. Det förundrar oss mycket, att man i Svenska tidnirgar och hos en nation, som visst icke anIser sig enfaldig, hvarken i politiken eller i krigskonsten, vågat komma fram med en politisk förutsättning och ett militäriskt förslag såsom fundamentalprincip för den Skandinaviska halföns försvarssystem, af hvilka förutsättningens uppfyllande af flera orsaker kan blifva mycket tvifvelaktigt, och förslaget synes ensamt vara I bygdt på alldeles ensidiga ech helt och hållet skefva åsigter både af patur, krigskonst och politik. I fall de Svenska författarnes militära Joch pelitiska åsigter i denna högst vigtiga sak blott angiage Sverges eget väl eller ve, så skulle vi visserligen hafva låtit Svenskarne emsamme strida med hvarandaa om saken; men då den tillika så väsendtligt ingriper i hela den Skandinaviska hallöns försvarssystem, hvari den Norska staten, dels förmedelst sin territorialandel af denna halfö och dels förmedelst sitt nya politiska förbund med Sverge, har så stor andel, så anse vi det för vår rätt och pligt här i Norge, att också framlägga våra individuella åsigter i detta ämne. Den Skandinaviska statens territorium utgör väl af naturen blott en halfö, men dock, hvad som bör noga märkas, en halfö, som skiljes från Europss öfriga fasta land förmedelst mästan ofarbara ödemarker, som sträcka sig opp emot polarisen. Genom dessa polar-ödemarker kan man aldrig företaga afgörande operationer emot den Skandinaviska halfön, i anseende till deras afsides belägenhet, terrängen och klimatets beskaffenhet, årstidens korthet, dessa landskaps ofruktbarhet, brist på vägar och få medel för underhållet af en stor här oeh svårigheterne för dessa medels fortskaffande, samt slutligen förmedelst operationsliniens längd, ofördelaktiga böjninger och mångahanda naturhinder 2). Derför 1) Här menas den Skandinaviska statens naturliga bundsförvandter; ty i fall påståendet blott gällde ett af rikera, så torde det väl hända, såsom längre fram kommer att visas, att Norge, förmedelst sin sjökust och dess maritima och militära egenskaper, hade en ännu större naturlig foerdraa på Englands vänskap och bistånd, än Sverige. Det är eljest obehagligt för Norska folket, att det Norska riket nästan i alla utländska skrifter betraktas såsom ett med Sverige införlifvadt rike; men så länge Norge och den Norska nationen icke erhålla mera i ögenen fallande åtskillnadstecken från Sverige, än de ännu hafva, så må men till em del ursäkta utlänningens villfarelser i afseende på det Norska konungarikets politiska förhållande till Sverige. 2) Ryssland är vår mäktigaste och derföre farligaste grannstat; alliså bör den Skandinaviska halföns försvarssystem hufvudsakligast vara beräknadt efter denne grannes anfailsmedel. Men det är en lycka för den Skandinaviska staten, stt denna kämpamakts militära och politiska hufvudsiyrka förnämligast ligger i St. Petersburg, ech söder om denna hufvudstad, att den med mera lätthet bringar sin militära hufvadstyrka till Svarta hafvet än till Malaren; att dess anfallshär, om den vill begagna landt-operationslinien omkring Bottaiska viken — hvilket vi dock ance Arm äÄilligt för mål fö RE TT LR

3 december 1836, sida 3

Thumbnail