Aftonbladet – 3 december 1836, sida 2

soldat eeh em fin och i statsförfatta.nger inmölvad diplomat. General Harrisons militäriska bedrifter och de mödor haw egnat åt fädernestandets försvar, sarst vice Presid. van Burens administrativa tjenster, och hans bepröfvade aktning för lagarna, mot hvilka Jacksons stolthet någengång upprest sig, äro de anspråk, sem väga mest vid valen. Måhända skulle de likväl icke varit tillräckliga, att i valmännens ögon gifva Hrr van Buren oth Harrisen den obestridliga öfvervigt de visat sig hafva öfver Clay och Webster, om de segnare icke hade råkat alltför öppet visa sin sympathi för abolitionisternes sak, det vill säga med andra ord, för slafveriets afskaffande. Man kan icke dölja för sig, att detta är en läck på mationalkarzkteren i de stater af unionen, der slafveriet ännu forifar, och samninge abör aldrig förnekas: det är en verklig skymf för menskligheten, att hatet mot slafveriet skall minska en förtjent mens popularitet hos ett fritt folk. Bör man häraf draga en fördömande slutsats emot de Amerikanska institutionerna? — se der em fråga, som förtjenar behjertas. Em Fransman vid namn Tocqueville har för tvenne år sedan utgifvit ett verk om demekratien i Amerike, hvilket kanske är det på en gång djupsinnigaste och klaraste arbete i statsmannafilosofien och samhällsläran, som utkommit alltsedan Mountesqvieus esprit des loix framträdde. Denne Författare, som utgår ifrån den på erfarenheten byggda förutsättning, att riktningen hos alla fo!k och hos tidsandan oundvikligt förer sarehällena allt närmare demokratien, döljer likval icke dennas brister, lika litet som dess förtjenster, och anser derföre det stora problemet för statsläran i vår tid vara, att bereda sig till demokratiens emottagande på ett sätt, som lemnar bästa möjliga tillfälle att draga nytta af dess fördelar och undvika eller förmildra olägenheterna. Till de sednare räkmar hav, att mängdens opinion, öfverallt der demokratiska institutioner råda, utöfvar ett välde, till den grad oemolståndligt, att don offentliga mannen ieke kan undandraga sig dess imflytande, utam att förlora sitt eget. En följd deraf är äfven att majoritetens passioner eller fördomar måste återspegla sig i dena lagstiftande och vsrkställande makten, hvilken der är deras verktyg, i stället att den på andra ställen merendels utgör ett hinder emot deras framsteg. Sådant är också förhållandet i Amerika. Men — låtom oss hetrakta sakerna på båda sidor. Af allt slags despotism synes ingen mera ferbailig och tryckaude än den, som måste göra den enskilde mannen till slaf under någon allmän nationalfördom, och draga alla de individer med sig, som vilja verka i det offentliga. Men å andra sidan har verldshistorien lärt oss, att föndemar hos hela folk endast fortfara till en viss tid, och att de, en gång förstörda, aldrig uppstiga ur sin aska. Försvaret för slafveriet i de Förenta Staterna kan sålunda äfven fortfara ännu längre; wen man kan vara öfvertygad, — och vi tro knappt att någon skall bestrida denna tanke, — att när slafveriet, som i vissa stater af unionen ännu qvarhålles af det enskilda intresset, en gång hinner blifva afskaffadt derstädes, så skall hvarje bemödande att å!terställa det, blifva lika omöjligt, som det nu skulle vara att genomdrifva ett sådant försök i de stater af unionen, hvilka redan afsagt sig deuna nesliga inrättning. Så är det deremot icke med de passioner, som tillhöra individen eller vissa klasser, der dessa kunna göra sig gällande framför den stora mängden. De återfisnas under alla tdehvarf och på alla ställen. Iet är en låga, som väl slöckes emellanåt, men snart åter tänder Sig. Det är ett ondt, som upphör med den ena maktinzehafvarens lifstid och återfödes med en annan. Frågan reducerar sig då derhän, hvilketdera är bättrv, antiogen att samhället är underkastadt inflytandet af personliga nycker ech Ppassioner, eller måste åtlyda och följa verkningarne af en allmän opinion, äfven i de fall der denna urartat till fördom. Svaret på denna fråga symes, efter hvad som nyss blifvit anföråt, icke kunna blifva tvifvelaktigt. En demokratisk stat har den egenheten, SOM i vår tanka är en slor fördel, att vexlingarna i styrelsens system eller hendlingar altid måste (svara emot de vexlingar, som samhällsbegrepo Passar Uv ÄAAavAL La