Aftonbladet – 1 december 1836, sida 1

sd OM ARISTOKRATIL -) En gammal upplyst man, som genom sh uppfostran och simma minnen nästan kan an I ses hafva tillhört Frihetstiden, och som un :) der sina vexlande förhållanden mer än de fle ste haft tillfälle reflektera öfver händelserna . och tidernas skiftning, har sina serskilda tan . lkar om Frihetstiden, embetsmaåns oberoend joch aristokrati;? och han har meddelat dess: särskilda tankar i Dagligt Allehanda för den 24 November. Oaktact all hans uppfostran och Iminnen, oaktadt allt hans tillfalle att reflekJtera, tyckes han dock icke se synnerligen lång i dessa frågor. Att rikedom icke är synonym med oberoende, deri har han tämligen rätt; men I detta bevisar icke, att fattigdomen icke är SyInonym med beroende — den fattigdom åtminIstove, som mindre uppenbarar sig i umbäran: den än i vingleri, i jagt, efter embeten for att Jkunmnma, som det heter, hanka sig fram. Visa oss em man, som kan lefva af litet, som kan den stora konsten att umbära och försaka, för att göra sig små behof efter små tillgångar — och vi vilja tro Boöom em större moralskt oberoende än — den fsten rike. Men vis sa oss deremor ett tidehvarf, en samhällskass, en korps, en umgängeston, som antager såsom kanonisk trosartike!, att mar måste lefva efter sitt stånd, och visa oss jtillika, ett allmänt sträfvande ait få embeten, jen— dast för att kunna detta — och vi låta icke öfvertyga oss, att den fattige !i allmänhet — undantag finnes — kan vara så oberoende, som den förmögne. För att härvid icke råka i något missförstånd, måste vi uttryckligen fästa uppmärksamheten dervid, att vi räkne hvar och en, som kan ega en anständig bergning förksig och familj, icke tiil den fattiga utan den förmögna klassen. Att venalitet fanns hos frihetstidens embetsmin, medgifves visserligen, men att neka, det då, såsom nu, måuga bland dem äfven utmärktes af redlighet och eegennytta, skulle vara ett sto:t misstag. Ett annat kapitel finnes dessutom, som AllehandalInsändaren sammanblandat med denna; och det kapitlet handlar om duglighet. Huru dermed stod till i Kådkammaren, i jemforelse med sednare tider, må de afgöra, som älska jemförelser; men rådkammaren var politisk, var blott ett uttryck af pariiernes siällning. Detta osktadt skulla det vara angenämt att få se nu för tiden utpekas motstycken till de fleste inom sjeliva rådkammaren. Men frågan är icke denna; den är om den siora hierarkien af administrativa och judic.el!a, ständiga erbetsoch tjenstemän. Historien vet att berätta om några grofva exempel ef falbet och malversation; men hon berättar ock om en massa af djup bildsing, allvar, arbeisamhet. hvarmed få tider af svensk administration kunna visa ens enstaka jemförelser. Vi äro ingalunda bland dem, som utan updantag framhålla frihetstidens mbetsmån såsom mönster; men vi anse icke dem hafra orätt, hvilka hos desse tro sig upptäcka era nu ouphunnen förmåga, drift ech bildning. Att embetsmännen voro få mot nu, är em ganska ft. tig förklaringsgrund af det fenomenet, att de voro dugligare. Först och framst måste man visa, att åtminstone; lika många dugliga finnas nu, som då funnes; sedan bör man förklara, om man menar att just lika många skickliga embetsmannaämnen alltid måste finnas inom nationen; utan allt afseende på tilltagande folkmängd , tilltegande bildningstillfällen o. 3. Y. År insändarens mening, att intet skickligt) embetsmannaämne zu blifvit förbigånget? att man tagit alla skickliga och: blott måst fylla öristen med de: mindre skicklige? : a Dock — härom var deticke vår egentliga imening att inlåta oss, kåpitlet om aäristokratien