Aftonbladet – 28 november 1836, sida 1

— Uti detta blad för den 17 dennes ytirad det, i anledning ef soldaten Blixts afrättning: Det har redan flera gånger blifvit anmärkt att dödsstraffen På de sednare åren blifvit täta re än förr ech att nåd mera sallan beviljas ; . Samt att, om man vill följa Herr Justitie Stats I ministerns embeatsbeiättelser och den deri be finthga brottsmålsstatistik, samt jemföra mor q dens antal de sednare åren med tillförene, s skall det befinnas, att dessa brott icke i sedna lre tider minskats, och att således åtminstonm licke skräcken för dödsstraffet i detta afseend haft någon verkan. Dagbladet för denna dag innehåller ett slag dementi af denna anmärkning medelst en upp-Igift om antalet af de begångna mord och dråp , läfvensom af de till döden dömde, hvilka ick fått nåd , inom de sista fem åren, eller sedar IHans Exc. Rosenblad blef Justitie Statsmini. ster. Enligt denna uppgift skulle antalet a mord och dråp varit år 1830 — 58, 1831 — 143, 1832 — 42, 1833 — 39, 1834 — 38, 118335 — 25; och antalet af dem, som icke fåt nåd, år 1830 — 20, 1831 — 21, 1832 — 117, 1833 — 17, 1834 — 16 och 1835 — 16. tt I OA OMAR Aa FAR VIERA: — e f n Äfven om dessa uppgifter kunde anses fullkomligt säkra, omfatta de en allt för inskränkt period för att kunna bevisa något effektilt för inflytandet på den lefvande generationers seder af en olika princip i lagskipningen under ohka rådgifvare. Väl bör det medgifvas att, om dessa siffor stå fast, antalet af mord och dråp verkligen under de sista fem åren skulle betyd ligt afiagit och att således anmärkningen icke för denna tid kan tillämpas, hvilket förbållande skulle vara ganska tillfredsställende. Men huru rimmar sig väl denna uppgift med en annan, som straxt derefter göres i samma artikel, att t. ex. endast år 1833, de dödsdomar. som varit hänvskjutna till Kovgl. Maj:ts afgörande, uppgått till 60? När man afraknar deras antal, som under de föregående åren blifvit afrättade, så kuna icke så många mål hafva samlat sig genom rester från de föregående åren, i synoerhet som dylika mål företrädesvis afgöras. ) Antingen i den ena eller andra delen måste således fingas något väsendtligt misstsg. — Antager man åter den första uppgiften, men vänder om förhållandet och räknar, ej blott huru många som icke fått, utan äfvem huru många som fått nåd i dråp eller mordsaker, så visar sig att antalet af de sednare varit år 1830 icke mindre än 28, år 1835 deremet endast 8; och Jem för man förhållandet med sjelfva brottens uppgina avtal, så visar det år 1830 en proportion afl hälften, men 1835 endast ef en 3:del som fått nåd, För att kunna oväldigt och fullständigt bedöma, i hvad mån åsigterna inom Rådkammaren i afseende på nåds meddelande under del sednare åren blifvit mildrade eller skärpta , hvilket var den hufvudsakliga frågan, är väl siffran exsam icke nog. Dertill erfordrades äfven att genomgå de serskilda målens historik. Emedlertid måste det dock bevisa något, om man från antalet 8, som år 1830 fått nåd i dråpmål (enligt Ins. ena uppgift) subtraherar antalet af nyfödda barns afdagatagande af deras mödrar, åt hvilka nåd i alla tider rheddelats, der ej agzraverande onmiständigheter förekommit. Hvad åter den sednare uppgiften, om de 60 dödsdomarna beträffar, så vore det intressant att få en närmare upplysning om beskaffenheten af de brott, för hvilka de blifvit dömda, och hvilka ej tvckas utvisa nagot aftangande