Aftonbladet – 26 november 1836, sida 1

icke obetydlig samma penningar, som han hade inkasserat på dagen. Om ett nytt föreningsfördrag mellan Sverge och Norge, samt om orsaken tull den långvariga striden mellan de Norska WSlatsmakterna. Andra Artikela. Vi hafva uti den första artikeln öfver detta ämne (se N:o 45 för Måndagen den 21 dennes), utur den af trycket utkomna skrift, som bär ofvamstående titel, i korthet framlagt de historiska tilldragelser näst före föreningen, hvilka utgöra verkliga grundeu till det nuvarande Norska statsskicket, och ådagalägga att det var den Svenska Konungamakten sjelf, som dervid offentligen hyllsde folksuveränitetens princip, annullerade anspråken i följd af freden i Kiel, och rekände nationens och dess representanters juridiska rätt? att besluta om rikets dcden och det blifvande regeringssättet, samt wälja sin blifvaede regent. Vi skola nu, i sammanhang med en närmare revy af det ifrågavarande arbetet, taga en öfversigt sf en del bland de historiska händelser ech fakta, som sedermera pasz serat, hvilka författaren till detta arbete gjort sig mödan att hopsamla från en mängd strödda källor, och i hvilka man svårligen kam undgå att med honom flnna verkliga orsaken till den spänning, som småningom uppstått emellan de Norska statsmakterna. Alla stadganden uti Eidswoldska konstitutionen, heter det i nämnde skrift, hade väl, icke mindre än de till densamma tillagda bestämmelserna angående fördraget emellan rikena, blifvit utaf de Svenska kommisanierna afhandlade och samtyckte, på sätt i det foregående fuliständigt anförts. Uti kommissariernes, Grundlagen i dess nya redaktion, bifogade förklaring af den 4 Nov. 1814 tillkännagifves uttryekligt, att densamma ord för ord blifvit afbandlad och beslutad utaf kommissarierna och Storthinget. Och uti den, några dager derefter, den 10 Nov. utaf H. K. H. Krors prinsen, numera Konungen, på Konung Carl XIII:s vägnar och enligt hans fullmakt, om grundlagens antagande afgifne, högtidliga Konungaförsäkran, heter det änuu uttryckligare och bestämdare: att sedan Konungariket Norges urtima Storthing, hvilket den 21 sistl. Oktober beslutat detta rikes förening med Konungariket Sverge, har genom underhandlingar med de af Oss befullmäktigade kommissarier öfverenskommit om en i vissa delar förändrad grundlag, med bibehållande af de i den Fidssvoldska kenstitutionen gifoe hufvudbestämmelser, samt derefter högtidligt och enhälhgt utkorat oss til! Norges Konung, så hafz va Vi, då Vi finna Våra egna och Våra nya undersåtares rättigheter och pligter, uti denna af Storthinget den 4 dennes beslutade och Oss til! antagande meddelade grundlag, så uttryckligen utstakade, att derigenom försäkras Konungamaktens euahet och kraft och Norska folkets lagbundna frihet, velit, i entighet med hvad Våre kommisssrier efter Vår fullmakt afhandlat och samtyckt, härmedelsta7 taga stadfästaoch bekräfta samma grundlag och vidfogade successionsordning, red slla deras artik lar, punkter och klausuler i den ordning de häreftex följa. Och vilja Vi ej allenast Sjelfve densamma antaga såsom en orygglig Grundlag , utan bjuda och befalia tillika, attalla de, som äro Oss och Våre Efterträdare ssmt Riket med trooch huldbket förpligtade, skola dennoa Grundlag erkänna, efterkomma och åtlyda. Men oaktadt fördraget emellan Konung och Felk sålunda hade blifvit afhandladt, öf verenskommet, samtyckt och beslutadt utaf å Konungens vägnar dertill befuallmägtigade UnI derhandlare : oaktadt desse underhandlare redan på förhand (13 Okt.) i Konungens namn förLlarat alt några försndringar ICke skulle före