Aftonbladet – 26 november 1836, sida 1

(tystnad). Det är en vacker persedel, oci jag bör få bjudare; ty aldrig! hade jag ett s talrikt och hederligt auditorium. Hvad bjudes? (oaforuten tystnad). Vill ingen bjuda? Et Pund ; såsom anvetionist börjar jag, efter gam mal sed, att bjuda (hurra). Om det ej bju des på, kan jag icke fortsätta auctionen. — ännu intet bud? — Jag måste då afsluta auctionen för dagen. Vice Sheriffen (fogden) rådfrågades, och auctionisten begynte åter, mer .Jmed lika liten framgång; auctionen måste såle-Ides aflysas. Då skallade högljudda hurrarep. Ipå Wards uppmaning hurrades tredubbelt för Jauetionisten; och, äfven på hans anmaning, skildes samlingen fredligt. — Man har här i Sverge äfven lärt sig denna konst att eludera utmätningsauctioner, såsom erfarenheten visat under de många restantie auctionerna nyss. Emedlertid misstager man sig, om man tror, att det numera blott är mot katoliker , som den indelta kyrkan har att kämpa. Länge lyckades det de magtegande att inbilla hvarje protestant , det hans interesse vere förenadt med deras mot anhängarne af den såsom fiendtlig framställda trosbekännelsen. Man förstod att med försåtliga förespegliogar om religionsnit, npationalitet o. d. underhålla ett bat, som tjenade vederbörande att förtrycka både de hotade och — hotande. Detta spel hafva de betalande å båda sidor begynt begripa ; och alla predikningar, som syfta att med stora ord om nationalära och religion, med skällsord och påminnelser om traditionella förolämpningar åter väcka hatet, för att förtrycka alla , har strandat mot den ändtligen vaknande besinningen hos båda nationerna och trosbekännelserna, om hvad deras gemensamma frid tillhörer. Sålunda är motståndet mot tionden nu allmänt i Irland; och protestanter, lika väl som katoliker, vägra att betala. Proceduren mot de vägrande är att, sedan stämning ågått och förklaring underlåtits, arrestera de stämde för contempt of the court, såsom ofvan nämndt är. Pjuraliteten af advokatståndet , mest katoliker, hafva uppmanat folket att svara på stämningarne vidt och bredt; och advekaterne hafva erbjudit sig att uppsätlta svaren för en ringa penning, ja, för intet. Tiondetagarne tvingas således till em kostsam rättegång, hvilken de aldrig kunna få ersatt af de fattiga kontraparterna, Presterne skol!a således bittert ångra den dag, då de vägrade att emottaga af staten 80 procent af sina indelta löner, dem de fått lyfta, utan allt krångel, i Irländska banken. Så skall snålheten bedraga visheten; och de skola inse, huru föga vishet det ligger i att allt for envist vilja göra gällande allt, hvad man kan kalla rättigheter, om de äro föråldrade och onaturliga. PoP os