Aftonbladet – 24 november 1836, sida 3

Ädle menniskovänner!g Edra öron och hjertan kunna redan vara tröttade af nödens rop och hvem kan undra derpå? Likval vågar jag i djupaste ödmjukhet och med blödande hjerta anropa edert medlidande för mina olyckliga åhörare. Förliden sommar förlorade dessa genom björnslag 11 st. hästar och flera kor, hvilkas antal jag ej mer kan uppgifva. Denna förlust sökte de inbördes, i det närmaste, gevom sammanskott, godtgöra. Dsnna sommar hafva åter 14 st. hästar och 17 st. kor fallit under björnens emilda ram oeh hvad som i mannmaminne varit ohördt, på trenne ställen hafva kor blifvit dödade inne uti sjelfva de tillstängda sommar-fähusem.. De som denna sommar hafva lidit förluster äro följande: Uti byn Lanajerf bonden Olof Nilsson 4 hästar, Hindrie Nilsson 2 hästar. Landsjerf Carl Jönsson 1 häst, Elias Olofsson 1 hast. Orrasjerf Eric Johan Olsson 1 häst, blinda Jacob Wennströra 1 ko. Marsjerf Per Andersson 1 häst. Kopparsjerf Nils Persson 2 hästar, inhyses Lars Persson 2 ker inne i fähuset. Svedjan Per Olofsson 1 häst. Vännäs Nils Peter Persson 2 kor, Hindrik Nilsson 3 ker, Auders Larsson 1 ko, Olof Olofsson 1 ko, Hans Hansson 1 ko, (alla slagna på en natt, och inom 100 famnars område.) Bredträsk Per Oman 1 ko inne uti fähuset. Karkjerf Lars Persson 1 ko. Sandsjerf Mickel Persson 1 ko inne uti fähuset. Saikosjerf Jöns Nilsson all dess boskap, 1 häst 3 kor. Förlusterne äro så mycket grymmare som de flesta åboerne måste lifnära sig genom körslor af skogaeffekter och nu sakna dragare, utan utväg att skaffa sig andra i stället. Deras små åkerfålt lemna på de flesta ställen ingen enda skäppa hvarken till sad eller smältmjöl. Potatoes är äfven bortfrusen. Tillika hafva förlidne så väl som närvarande höst varit ogyasamma för björnerses värfning emedan ingen saö fallit och dessa våra förödare redan gått till sina gömmor i bergen. Socknen är hos staten mycket skuldsatt, så att vidare hjelp derifrån ej är att vänta, förmigan att inbördes draga de olyckliges bördor är försvumnea och utsigterna att nära det le kamliga lifvet så mörka, de kunna vara. De bästa byarme hafva att räkna högst tvenne kappar framkastadt korn efter skylen, eller 15 baad. Ädle menniskovänner! förerår ännu edert hjerta röras af medlidande och framkalla en skärf, insärd antingen till Redaktioeen ef Afienbladet, eller till undertecknad , skall derföre tacksamt och samvetsgrant redovisas. Mina olyckliga, utblettade åhörare se på eder genom tårar, men med hepp. Luleå, Öfver-Calix af Norrbottens län den 29 Okt. 1836. Christoffer Almqvist. Eyrkoherde. ARA MYNTETS UL