Aftonbladet – 23 november 1836, sida 2

VV Of FO NN Lol . oo 3 som en helig skriftsiällare säger: Änglars natur har Guds Sen icke antagit, utan menniskans, och derföre är den menskliga naturen så mycket högre, än Änglarnas. Derföre må vi göra den frågan, om icke ett sådant lif, som det, hvilket föres i Christo, fastän det förutsätter synd, är rikare och bättre, än ett lif väl utan synd; men också utan Christus. Låt menniskornas slägten hafva ställt sig hvart och ett på det föregåendes skuldror; låt marken för hvart och ett hafva varit gödd genom de förras lidande, och hvart och ett hafva insupit mya andeliga krafier af de föregåerndes erfarenhet och eftertanka, så hafven J visserligen grunden för en rik menniskoutveckling till allt högre grader. Och huru stor skillnaden mellan de lägsta och högsta graderna, när den ena nästan blott företer den rena vördnaden för lagen; den andra mästan blott syndens makt! Men huru mycket än de första I med de sista måtte anstränga sitt bemödande, för att lyfta sig upp ur förnedringen; om Återlösarens kraft icke föder dem på nytt, så öfvervinna de icke döden; om Återlösaren icke står vid spetsen af det hela, så skulle alltid det högsta fela, som menskligheten kan uppnå. Och visserligen skulle, vid en viss grad af fnllkomlighet, äfven menniskorna sälla sig tillsamman och förena sina krafter, för att svinga sig högre; men språkens färbistring skulle alltid drifva dem ätskills. Hvart samfund droge sin egen väg och en annan urbild uppställde hvart och ett: ingen menniskoslägtets enhet vore till och på det högsta kunde blott några enskilda för sig i sitt inre medvetande känna en längtan derefter. I Christo allena är denna enhet. Han allena var det, som kunde förena alla till ett, emedau han var i honom, i hvilken alla äro ett, och detta var det första Herrens förherrligande, att han för sitt förbund bröt ned hvarje skiljevägg af ort, af språk och härkomst, på det att ett enighetens band i andan måtte förbinda alla uti honom. Huru skulle något samband varit möjligt genom naturlig menniszokraft? Huru hade icke hvarje Isådant allt för tidigt fannit sin begränsming? Och blott en ofullkomlig kärlek hade blifvit oss till del; och den bäste ande hade alltid förIblifrit tvedrägtens ande. O hvilket djup af lrikedom, må vi alltså utropa, både uti Guds I vishet och kunskap, som så beslutat allt under synden, för att sålunda återlösa 0ss. ! Såsom ett prof ur den andra samlingen må l äfven anföras ett korrt utdrag af hans prediI kan på 1 Söndagen i fastan (den första fasteI lagspredikan under det året,) emedan den börljar den vigtiga cyclus, der han i synnerhet fäIster sig vid Christi lidande, död ech uppstånI delse. Den är hållen öfver Luc. XXIV: 25, 26, och dess förra del börjar sålunda: Sid. 187, följ. Fråga vi således, hvad det är för en herrlighet, om hvilken återlösaren säger, att han ingått i den och att han hade måst lida och dö, för att ingå i denna herrlighet, så synes väl denna fråga M. Å. aflägsna oss ganska långt från det, som är oss närmest, nemligen från denna jordiska skådeplats öfverhufvud. Ty vanligen föreställa vi oss hans varelse, lif och verk här, hans lidande och död, såsom ett förnedringstillstånd; hans uppIstigande i himmelen, hans hädanfärd från denIna vanskliga jord deremot, såsom hans upphöjelse och herrlighet. Men M. D: ÅA! om vi blott närmare betrakta sakea, och frånskillje allt det, som är hemtadt från ett helt annat I område för våra tankar och fråge oss: Hvad för en herrlighet har då Herren vunnit derige: Inom att ban efter sitt lidande och sin död åter lemnat denna jordens skådeplats, i hvilken han . skulle nu först hafva gått in? Huru gifves när gon annan och större herrlighet, än att så Omedelbart vara förenad med Gud i hvarje 0gonblick, som han ju äfven var under sitt hf på jorden? Kau något större sägas om ett väsen än att det är så ett med I Skaparen, med allo tings, och alla Andars Fader, som han säger det om sig? Kan en större herrlighet gifvas, än det medvetande, som så helt och hållet genomträgde honom, att han aldrig gjort något annat, aldrig sökt något annat, än att fullborda sin faders vilja i himmelen; men att PP Mr ww via OM IV mm NM vv PP VN el emedan uti den förra förekomma flere äm, men, som hafva afseende på dåvarande ställ1 ningen t. ex. kolerafarsoten wm-. Mla oo a fame h2llaa