Aftonbladet – 23 november 1836, sida 1

Spanien. Den debatt hos Cortes, hvarom vi nämnde i gårdagsbladet, rörde Hr Falerors förslag on utskrifningen af 50,000 man, och huruvida den: na skulle hänvisas till krigskommissionen. Der egentliga frågan var blott, huruvida de ymglingar, som voro inbegripne i förra årets konskription, men sedan trädt i äktenskap, äfven dettc år voro tjenstskyldiga, hvilken fråga församlingen besvarade med ja. Emedlertid begagnade de flesta talarme tillfället, då de hade ordet, att tala om borgerliga kriget i allmänhet, och att derföre öfverhopa regeringen med förebråelser, så ofta än presidenten erinrade om reglementets föreskrift, som förbjöd att yttra sig öfver andra lämnen, än de till dagordningen hörande. Man tadlade dekretermas tillåtelse för den välmående att genom penningar köpa sig fri från tjenstpligten, och frågede hvad uwll hela rekryterinIgen gagnade, då insurgenternes fräckhet, i stället att minskas, tvertom tilltagit: Sen er före, ropade Gomez Acevedo, tagen er i akt! Låcwen ej vilseföra er. Provinserne äro uttröttade; de börja frukta, att regeringen icke gör det bästa bruk af de offer, de nödgas hembära. Uadviken således att göra de båda dekreterna, angående rekryteringen, ännu hårdare och besvärligare. Om J det gören, sade Alvaro, så miste vi frukta, att i folkets opinion åstadkomma ett förderfligt sammanhang emellan återställandet af 1812 års konstitution och utskrifaingem af 50,000 man, förenad med ett tvångslån af två hundra millioner. Dessa faror förnekades icke heller af Hr Falero och hans motions försvarare ; men de trodde, att man berde använda allt, för att skaffa sig folk till det inbördes krigets dämpande, och vidtaga stränga åtgärder, för att väcka nationen ur sin apati. Falero anförde, såsom exempel, sin provins, hvarest under detta års lopp, på en befolkning af 70,000 menziskor, 10,595 män gift sig för att undgå krigstjensten. Herr Ferro Montaos trodde, att om man icke, enligt forslaget, ville tvinga de sedan Oktober förlidet år gifte till tjenstsöring så skulle man ej få manskap nog, att komplettera armeens kadrer, ty man måste tillstå, ehuru ogerna det sker, att bland Spanska ungdomen herskar stor motvilja för krigstjensten. Vi, provinsernas deputerade, sade han, som känna landtfolket, vi veta huru föga i detta hänseende är att bygga derpå; vi veta, att de unga karlarne stympa sig sjelfva för att uadgå tjensten, och om de dertill endast behöfva gifta sig, för att slippa den, så skola de, om några få veckor, allesammans hafva trädt i äktenskap. Efter denna framställning af nationens sinnesstämning, måste man medgifva, att de långsamma krigsoperationerna ej få skrifvas ensamt på generaleraes och ministrarnes räkning. Desse sistnämnde blefvo likväl, på Alvaros förslag, den 1 dennes kallade inför Cortes, för att redogöra för de åtgärder de vidtagit till krigets slutande. Härvid förebrådde Montoga dem ånyo generalermes overksamhet och oskicklighet, samt att de bibehållit Cordovas usla långsamhets-system. Hvarföre, frågade han, har Gomez icke blifvit alldeles förkressad, sedan han en gång var slagen vid Vil!arobiedo? Hur är det möjligt, att havs styrka sedermera till och med kunnat förokas, att han kunnat genomströfva och utplundra hela Andalusien, samt ändåtligen bemåäktigat sigj Almaden, vårt olyckliga fåderueslands rikaste per: Is? Hur har det kunnat lyckas honom att verkställa denna eröfring i åsyn af så många arme-!l! korpser? Vi vilja veta, huru sådant gått ull, och om Gomez icke i denra stund är nedergjord, så måste Rodil derför gitva nationen räkenskap och försoning, ech folkets rättvisa skall endast! anse haws hufvud, som derfötre tillräckligt! Til! dessa ord hördes ett högljuat bifall från gallerierna, så att Presidenten måste befal!la tystnad. Herr Camba, interimistisk krigsminister, sökte att svara; men Hr Caballero tadlade älven otullräckligheten af hans upplysningar. Derefter begärde en annan deputerad, att Finansministern skulle förelägga rapporten från qvicksiliver-grufvornas i Almaden förvaltare; detta vägrade likväl Hr Mendizabal, sägande, att han omöjligen kunde inför Cortes utbreda hela sitt archif o. s. V. Striden tycktes hota att bli ganska häfig, då Presidenten i rättan tid upplöste församlingen. Samma ärende lärer redan förut i Cortezs hemliga session den 28 Oktober blifvit afhandladt, cch äfven då med mycken häftighet. Ministrarne skola dervid bafva medgifvit, att om OO VI EM OT