Aftonbladet – 22 november 1836, sida 2

rummet och derifrån går till högsta domstolen. Besväranderre lemna fördenskuld den frågan å sido , men g2 dock en vink , att magistratens sats icke är så systematisk, som magistraten tror. De åberopade gamla författningarne och kungabrefvet, som innefatta nyssnämnde domskäl, ense besväranderne upphäfna genom 14 6. i Riksd. ordn. hvilken numera ensam bör tjena till efierrättelse i frågan om Riksdagsmannaval af borgareståndet. Skilnad uppdrages meilan det lagstitande ståndet och en stads kommunal-institution, mellan bevakandet af statens allmänna och en stads enskilda interessen. I förta afseendet har Frih. K. redan representationsrätt; men såsom adelsman har han intet tillfälle att på annat håll bevaka sitt intresse. Sedan genomgås det skälet, att Frih. K. icke skulle vara rätter borgare , och anmärkes, att han var borgare och i allo funnen som en borgare i 16 år; att han efter den tiden ärfde en titel, har icke förändrat hans förbållande till Stockholms borgerskap; han har utgjort alla borgerliga onera, äfven sedan han skiljde sig från sin ofrälse bolagsman, Hr. Biel. Nå väl, säga besväranderne, bevisar icke detta, att Borgerskapet och Magistraten städse betraktat Herr Kantzow såsom rätter Borgare, då frågan varit att af honom utkräfva några skyldigheter? Skulle han då först nu när fråga uppstod äfven om någon motsvarande rättighet betraktas såsom icke varande rätter Borgare? Konseqvensen i et dylikt förfarande tyckes i samning föga eiterföljansvärd hos hvem helst symptomer dertill än må visa sig. Frälsemans rättighet att vara contingentborgare kan icke bevisa, att hvar och en, som äger den, utan att betjena sig deraf, ändock skall anses såsom begagnade han den. Lika litet bör en borgare förlora sina rätvigheter genom den händelsen, att han ärfver en adlig titel, som en magistratsperson afsättes från sitt embete, om de få ett dylikt arf. — Ordandet om sakens natur? och om fara för den bestående ordningen affärdas ganska kort, såsom skäligt är, med den anmärkninger, att då Frih. K. fått de valjandes nästan odelade röster och förtroende så måtte det ej heller knnna strida emot sakens natur, att han får utöfva ett honom sålunda llemnadt uppdrag.