Aftonbladet – 19 november 1836, sida 3

Toch besluta oza allt hvad som fordras för tillvägabringandet af ifrågavarande bankinrättning. (IV exiö Bladet.) Götheborgs Dagblad har i sista numret hedrat oss med ett nytt prof af dessa genuint originiella utgjutelser i Buffastil emot det förI färliga pressväldet m. m., hvilka stundom traffas i nämnde blad och hafva en så egen stämpel, att de, likt salig Yckenbergs tal och andra dylika produkter, omöjligen kunna eftergöras af konsten, utan måste vara ett verk:af den moderliga naturen sje!f. Vi meddela här nedan till våra läsares nöjs det hufvudsakliga af detta roliga stycke : Ännu finnas fnånga läsare, hvilka, ehuru till blygd för menskliga förståndet, anse allt för sknnt och rätt, som förekommer i Aftonbladet eller Handelstidningen, samt allt hvad dermed icke öfverensstämmer för origtigt och falskt, wetode det ock i bibeln ellar catechesen. Men detta både ömkeliga och löjliga förhållande skall väl icke länge räcka; och i hvilket fall som helst är hvarje bemödande att skingra detta nya påfviska mörker, att minska deta lika oförskärnda som skändliga Pressvälde i sjelfva verket ett effer på mensklighetens altare, en gärd, om ock än så ringa, åt sanningen, vettet och det rätta. — Men vt återkomma närmare till ämnet. Så var det en uppsåtig bock, när Aftonbladet häromdagen, för att ännu i det ytiersta söka att förderfva de Norrska sakerna, t0g sig ett betyg af en parisisk tidving, som kallar sig Bon Sens. Denva tidming kände likvälicke bättre de Skandinsviska affirerne, än att den måste sluta af straffet iill gersizgen, och kom sålunda från Norrska Riks-Rättens dom till det vissa resuliat: att Statsministern Lövenschiold felat endast af svaghet. Detta oaktadt bgagnade Aftombladet så mycket heldre meranämnde Pressbetyg, som Get irsåg och visste, alt man — naturligtvis der borta är mera opartisk än här hemma, i bedömandet af våra angelägenheter och fsrhållanden. När man nu besinnar, huru i allmänhet utländningar och eukannerligen Fransmxnyuen icke sällar j Norden och dess inbyggare , så alt de göra Gustaf Adolf endast itll en Saökonung och oss ansre åginstone till barbarer eller råå Lappar, samt landet värre. än Siberiem, så må iman tillstå, att deras bpartiskhet med ingenting annat lär kunna ;emföras, ån med Afkfonbladets egen? ?PDet är sannt, att icke alla utländningsr döma så om Norden; ty de som antingen sjelfre sett vårt land, eller ock annorstädes I gjort bekanskap med hildade Svenskar och Norrmän, såsom exempeivis Axel Oxenstjerna, Exccllencen Wetierstedt eller Grefse Wedel Jarisbe-g, de både veta och erkänna, ett icke Skandinavien är blott en L2eppmark och dess samtligs inbyggare ett slags Isbjörnar eller Rbimtusar, som äta snö och bark. Men det finves äfven i andra länder både pöbel och pöbelpublicister, och om desse stå på sarima punkt, som våra, så må det vara Aftonblararae förbehållet, att taga sin tillflykt till deras vittsord, för att säkrare bedöma och bestämma våra inrikes förhållanden. Likaledes var det en uppsiåtlig Bock, mär Aftonbladet sjelft utfärdade betyg och till det bästa rekommenderade de vettlösa och oefierrättlliga Apocrypherne 1 Handelstidningen; eI huru Aftonbladet för den gången åtminstone blygdes att berömma det vederstyggliga innehållet, utan miste således inskränka sig att prisa det korta och kraftrulia i uttrycken. Ungefär detsamma gäller äfven om det lofliga förfarandet att antingen författa, eller ock annorstädes från upplaga och sprida nidskrifter om Carl den Tolfte och Tegner m. fl. samt det oaflåtliga bemödandet att nedsvärta och: håna snert ellt hvad Sverige äger ypperst, ädelt eller heligt; ty mog mitte Aftonbadet veta, att Tegntrs produkter äro bättre, än dess egna, att Riddsrholmskyrkan med sina segerminnen är dyrbarare, än Aftonbladets skräpkorg, och att Carl den Tolfte var en verklig hjeite, fastän han icke på sin tid besinnade att prenumerera; på de såkallade liberala tidningarne; eller stridde för samma eller sådana interessen , som Afionblararne.? —M ng Genom ena polisförfattning i Berlin är en för