Aftonbladet – 18 november 1836, sida 3

af hans sterbhus, såsom en tidning berättar, qvrarlåtenskapen på hans lott uppgått till fyrahundradefemtio tusende pund sterling, således tillsammans något öfver 7 millioner Rdr banko i Svenskt mynt. Likväl bar denne Day ifrån början endast varit — betjent, och den vara, med hvars tillverktring ban och hans bolagsman förvärfvat en så oerhörd förmögenhet, är blanksmörja. Ehuru detta låter som en fabel, är det dock bokstaflig sanning. Den som nedskrifver dessa rader, har sjelf sett denna ryktbara blanksmörjefabrik, den största i sitt slag i veriden. Den är beligen vid High Holborn, en af de största och mest freqventerade gater i London, och utgöres af ett utaf blanksmörjebolaget sjelf uppbygdt hus, nära så stort som packhuset i Stockholm. Hela nedra våningen af detta hus utgöres af ett stort magasin åt gatan, i hvilket 6 eller 8 personer oupphörligt äro sysselsatta att i fjerdingar inpacka blanksmörjskrus, för skeppningar åt alla orter i Eng land och alla verldsdelar , samt derinnav för ett med mahegny boiseradt kontor, der sex personer sitta vid hvar sin pulpet. I ena hörnet står en praktfull kamin af polerad messing. Ifrån midten af magasinet går en spiraltreppa af taekjern, med ett prydligt arbetadt ledstångsgaller, upp i öfra våningen, der sjelfva fabriken är belägen, af hvilken man likväl ej får lära känna mer, än att det luktar starkt blanksmörja, eller se mer, än att substansen till denna nödvändighetsartikel oupphörligt omröres i en mängd kar. Bakom magasinet befinnes ett stall med åtta stora draghästar, hvilka alla användas att transportera omkring fullpackade blanksmörjsfat i staden, och ned till hamnmarne. Sättet hvarpå Hr Day hade erhållit den tekniska hemiighet, som gjort honom så rik, är lika eget, som den uppfinning han begagnat att utbreda blanksmörjans afsättnivg. Det berättas nemligen, att ban en gång hade, medan han ännu var beijent, lemnat ett litet lån af några Enzelska shillings åt en gammal hungrig korperal, och att denne icke haft någon annan säkerhet att erbjuda honom, än ett recept på blanksmörja, hvilken kerporalen försäkrat skola blitva veritabel, hyilket också sedan sannat sig. Day, som genast försökte receptet, och använde smörjan på sin herres stöflor, fann henne så förträfllig, att han uppsade tjensten, gick i kompani med en annan betjent vid namn Martin, och börjede först slja åt sin fordna husbondes bekanta. När de på detta sätt saxtJat några hundra Rdr, ansonserade de sin tillverkning, och hyrde 10 eller 12 persover, sum i flera månaders tid endast gingo, på serskilda timmar, den ena efter den andra, uti alla, kryddbodar i London, och frågsde om de kunde fi köpa af Dsy et Martins blenksmörja, samt beskärmade sig och förebrådde handelsmännen. ait ej bafva skaffat sig en så förträfflig vara. På sidant sätt var fabriken inom kort tid i full gång, och blef ipvom 20 år utvidgad till den kolossala storlek, i hvilken den nu bedrifvee.