magtens misshag, små-sinnets vrede och kenciderationens vidsträckta nät. Han är således en verklig historie-skrifvare, d. v. s. han vacklar ej af och an, utan mil och utan gifven bana, affekterar icke att vara originel, der originaliteten skulle köpas på bekostnad af vätt och sansing, och der dess höjd komme att utgöras al feaser eller hypotheser. Då arbetet redan hafi den lyckan att vinna stor uppmärksamhet bland allmänheten, anse vi ötserflödigt att nu meddela flere utdrag ur inledningen. Vi hänvisa endast, såsom ett ytterligare stöd för vår uppfattning af havs karakter, till de förträffliga resonnementer han anställer öfver Carthagos och Roms samhällen, orsakerna till deras uppko.as och fall m. m. Det är på sådant sätt som historien egentligen blir lärorik och fruktbringande, icke blott ett aggregat af fakta och årtal, utan en praktisk och vis ledare i händelsernas omätliga labyrinth, åt dem som söka sanningen. Det är ock endast på sådant sätt och med sådana grundsatser, som dem, hvara Rotiteck visat sig lifvad, som historien sättei forskaren öfver de menskliga tingen i stånd, at blieka in i den eviga verldsordningen, som öfverallt uppenbarar sig i plan, framskridande oct utveckling. Då mar så lärt känna författarens åsigter, och den grund, hvarpå hams arbete är bygdt, di man funnit, att han har för ögonen ett mål hvilket han oupphörligt fullföljer, skall man e förundra sig, att byggnadan är sådan som grunden: solid, redbar, ej öfverlastad med prydnader, men ej eller saknande sådana, der de behöfvas, samt öfverallt klar, djup, fördomsfr och utan menniskofruktsn. — Författaren ha följt afdelningen i tidehvarf och vissa hestämde: hufvudtitlar. Om detta för nybegynnaren göl det mera svårt, att följa de särskilda folkslagen: historia, gor det deremot odfversigten lättare föl den på historiens fält redan hemmastadde, fö hvilka han skrifvit. Att i korthet gifva ett begrepp om karakteren och planen för denva historia, är allt hvac vi anse möjligt uti en tidningsartikel, utan att blifva för vidlyfiige. Måhända torde vi framdeles finna oss föranlåitve att yttra något om fortsättningen, der äfven sjelfva handlingen blifver mera rikhsltiig i sarsma mån, som arbete rycker närmare vår tid och källorna blifvå säkrare. pr