fördes af ett annat blad emot nyttans fördömliga princip: Ingenting har de sednare dagarne sysselsat hela Paris så mycket som obeliskens uppresande. Vi skole väl äfven yttra oss deröfver, emedar man velat gifva åt denna operation en hög po: litisk betydelse. Hvad slags id ligger då deona mystiska inauguration ? . Hvarföre ha obeliskens triumrt varit en gladjeoch högtidsdag för den konstitutionella monarkien? Ligge kanhända i denna utgift af flera millioner, använda för att ifrån ett aflägset land hitföra oct på en af våra platser uppresa en gåta af granit något snillrikt och lyckhgt symboliserande a styrelser för godt köp? Man skall kanske sägs oss, att obelisken gfvit förtjenst åt en mängc arbetare, man skall anklaga oss för att nedsätt Champolliors minne; man skall förebrå oss smiaktigheten i våra åsigter af konsten och vandalismea af våra anmärkningar ; det må väl vara Vi skola icke derföre med mindre kraft försvara, att man onyttigt bortslösar en rikedom. så ofta menniskokraften förlorar sig på improduktiva arbeten; vi skole dristigt påstå, att intresset för konsten, äfven i det mest ? civiliserade samhälle, icke bör komma någon att glömma intresset för menskhgheter, och att i et land, der ingenting göres för att 1 kritiska tider bispringa dem som sakna bröd och arbete är det bedröfligt att man depenserar millione för att kunna utställa några Egyptiska charade till några sysslolösa vandrares åskådande. Må man emedlertid icke missförstå oss. Vi äre icke fiender till något, som kan gifvs en lyftninvg åt folkets tankar och känslor, son hos detsamma kan nära och utveckla käaslar af det sköna, utvidga horisonten af dess tanka eller taga verksamheten af dess moraliska förmögenheter i anspråk. Vi älska naturen i konsten. Men se der Just skälet, hvarföre vi oinskränkt fördöme ett dåligt användande deraf. Och huru är det möjligt, att vi icke skulle finna något besynnerligt uti den ofantliga vig man fästat vid uppresningen af detta stenblock. Det har snart sagdt verkat på operationerna på börsen ; Parisarne hafva talat derom lika mycket som om de Schweitziska affärerna, ja! nästan lika mycket som em den revolution, hvaraf Spanien skakas eller om demokratiens ankomst till Lissabon. Vill någen nu analysera hvari orsaken härtill ligger, så skola alla utar tvifvel stadna stumme och se på hvarandra, och mången skall säkert hafva den känslan att rodn: öfver att finna sig till en sådan grad intagen a ett blott nyfikenhetsbegär, som icke qvarlemna någon ädlare eller fruktbärande känsla, emedar ganska få dervid lära tänka på det förtryck oct det högmod af folkens sjelfherrskare under fordn: ider, hvaraf dessa stenar inför efterverlden utgöra den enda verkliga minnesvård.