Aftonbladet – 16 november 1836, sida 2

tenhet med sina gamla skor, och till en stor del af samma skäl — de passade för hans fötter och de togo sig bra ut med hvarandra. I fall öfverlädret gick sönder, så att han blef våt om foten, lät han lappa det, ock om sulan var försliten, så att grus och småsten kom in, lät han laga henne. Det fanns isgenting talaren hade en sådan afsky för som nya skor, och han var säker på, att han skulle ännu mera hata en ny konstitution. Kunde man väl tänka sig någonting mera ofullständigt än en ny konstitution, som tiden ännu ej mognat, inga åldriga minnen helgat? Då man en gång sade till en Amerikan, att, enligt vår konstitution, Konungens son blef regerande monark efter fadrens död, anmärkte han, med det originella sätt att uttrycka sig, som tillhör Amerikanarne : Jag gissar det der måtte vara särdeles lustigt och narraktigt. Ty Amerikanen kunde icke begripa hvarföre en son, som icke var lika skicklig och talangfull som fadren, skulle stå i spetsen för en stor nations öden. Denna anmärkning af Amerikanen förtretade icke talaren; men den var ett skäl, hvarföre han icke ville arförtro alliför mycket i en Konungs händer. Amerikanens anmärkning trodde han kunde Jämpas till Öfverhuset. Tararen ville bestå pärerne stor rang och glams, om det så behagade dem, men ganska ringa makt. Det bästa medlet, i talarens tanka, att sätta en gräns för Öfverhusets makt, utan att nedsätta dess karakter, vore att förvandla Husets egande positiva makt till en suspensif — han ville gifva Lorderne blett ett suspensift veto. Men denna förändring, sade man, hade en demokratisk syftning. Visserligen hade den det, men ledde ej allt till samma resultat? Om man ej ville att den demokratiska principen skulle frodas, så måste man stänga skolorna — göra slut på all uppfostran — förstöra alla skrifter för godt köp — afskaffa tryckfriheten; ty allt detta medverkade till demokratiens framgång. Men hvarföre fruktade man den demokratiska principens framgång? Lät blott folket blifva uppfostradt och bildadt,. och man behöfde ingenting frukta i detta afseende. Demokratien har gått framåt i detta land alltsedan införandet af fria institutioner , och man kan lita på, att den icke ämnar stanna just nu. Den som reste på fasta landet, såg väl här och der några spridda stora anläggningar, om hvilka han fick höra, att de voro verk af en faderlig regering för ett tacksamt folk.? Här i landet hafva vi vida större anläggningar, både til! antal och värde; och ändock hade regeringen med dem ingenting att skaffa. Verkliga förhållandet var, at! här är folket allt och regeringen intet; och va det väl möjligt att hålla ett sådant folk som def Engelska under oket, genom sådane toaste som: Kyrka och Konung c.? Man sade ait ingen förändring behöfdes i afseende på Öfverhuset, emedan Underhuset kunde vägra budgeten. Denna åtgärd var visserligen ganska bra, då det var fråga om att sätta bom för Konungens. makt, men dugde alldeles icke att verka på Öfverhuset. Konungen kunde väl utnämns: ea annan Skattkammarkansler, och äfven er annan Förste Lord af Skattkammaren ; mer som han icke kunde aflöna dem, utan att Underhuset beviljade honom medel dertill, så va det högst troligt att han i sin vishet åtnöjde sig med de personer, Underhuset hade förtroend för. Men att vägra budgeten, för att skrämm: Öfverhuset, skulle förfela ändamålet. Tvertom Tories begärde ingenting bättre. Ingenting kun. de vara för dem hehagligare, än att se Lorc Melbourne eller Hr Spring Rice bragta i förlägenhet genom Underhusets vägran af budgeten Det var derföre klart af hvad Talaren nu framställt, att detta botemedel icke alls var någo botemedel ; ty det skulle icke det ringaste verka på Öfverhuset, men deremot i betydlig mår skada Underhusets anseende och karakter. omm STOCKHOLM den 16 November