Aftonbladet – 14 november 1836, sida 3

ven! af flera hundrade personer med stenar i händerna. Honom kunde polisbetjentnrna hufvudsakligen tillskrifva sin räddgeing; ty folkmassan var så uppretad, att de icke det ringaste frågade efter sina lif, och skulle säkerligen hafva slagit ibjel hvarenda polisbetjent, om Herr Nolan kommit en minut senare. Okad afsky för statskyrkan — säger Speclator — måste blifva foljden af dessa mordbragder. Menniskor af hvad trosbekännelse och parti som helst, rysa af fasa för de medel, som användas att upprätthålla statsreiigionen i Irland. Det betyder föga hvilka som äro de antallande, elier hvilka som hafva lagen på sin sida. Det qvarstår såsom ett factum, att beväpnade män äro nödvändiga för att insamla tionde, och at! äfven dessa röna motstånd af bönderne, med fara för deras lif och med utgjutands af blod. Det är i sanning synd och skam för Engelska folket, att det icke förenar sig med katholikerne, för att begära upphäfvandet af statskyrkan i Irland. Att påstå att en institution, rökande a blod och underhållen genom plundring, ken hafva något att göra med religion, är hka ogudaktigt, som orimligt; och ändock välja Engelsmän representanter till Underhuset, som rösta för fortfarandet af denna ehyggliga fläck på nationalkarakteren, en flick som.förbannas af millioner, under den skrymtande förevändningen att de derigenom upprätthålla den protestantiska tron och den religioa, Apostlarne förkunnade!