(Insändt.) BIDRAG TILL LÄRAN OM VERBAL-INJURIER. (I anledning af ett twisteämne för dagen.) Ämnet är af allmänt intresse. En hvar vill blanda sig der. En hvar kan icke fordra at! blifva hörd. Men det må förlåtas, om mar frambär sitt försök , änskönt man icke instämmer i den mening, som tyckes hafva öfverhand. Innehafvarne af offentlighetens organer emottaga eller vägra ; och man måste nöja sig. Förnuftet dömer till slut. Finner man emedlertid en beredvillig organ; så vinner man den storg fördelen, att blifva häcklad af de olika tänkande, och att vara glömd, innan förnuftet ger sitt slutliga laga kraft egande utslag. För att undersöka straffbarheten af förklerliga tillmälen, synes det lämpligt att indela dem i följande klasser: 1:o Välgrundade, lastande omdömen öfver skamliga handlingar; i 2:o grundlösa, för strängt lastande omdömen öfver sådane handlingar, i 3:o lastande omdömen öfver oskyldiga handlingar ; 4:0 grundlöst påbördande af skamliga handlingar, med eller utan ogillande omdöme; 2:0 oqväden eller skällsord, med eller utan påbördande af handlingar, verkliga eller föregifna; . 6:0 lastande omdömen öfver person, utan uppgift af handling. Allt detta förolämpar. Men berättigar väl allt den förolämpade till klagan eller upprättelse? . Sanningen, som blottar vanhedrande handingar, äs icke straffbar. Handlingarne, som