Aftonbladet – 8 november 1836, sida 1

FARA ASA MAS MAD an OLMA, ET UT af ilska och för att förstöra allt samhälle c Jr, MD Dessa predikningar vore rätt helsosamma äfvei annorstädes. Vid en bankeit, som valmännen i Coucy Idepartementet Aisne, nyligen gåfvo åt Odilor Barrot, hvilken representerar deras ort i Deputeradekammaren, höll denne representant et tal, hvari han bland annat på följande sätt framIställde sina tankar om regeringens utvertes poMlitik i afseende på Schweitz och andra Frankrikes naturliga bundsförvandter. Man behöfver just icke vara någon slipad Idiplomat, för att inse hvilka stater vi böra an se såsom naturliga bundsförvandter, och åter för hvilkas öppna eller hemliga fiendskap vi hafva j att taga oss till vara. Våra naturliga bundsförvanter äro de regeringar, hvilka hafva lika urIsprung som vår, och hvila på samma princip, j nemligen folksuverämitetens, hvilka alltså hafva samma intresse i försvaret af denna princip, och stå på ungefär samma grad af odling och framsteg som vi. Deremot stå de absoluta relgeringarne med Guds Nåde och icke folkets, Ide nära sagt, ofrivillig fientlighet mot oss. hvilka på sin höjd slutit vapenhvila med vår revolution, i ett tillstånd af fortfarande, jag haDe kunna icke vänligt närma sig till oss, emedan redan vår existens, för principens skull hvarpå Iden hvilar, ständigt håller för deras ögon perIspektivet af deras blifvande undergång, Oakltadt dessa naturhga ledtrådar för vår politik, Åe I ve v JL ASIA: JL ARR Aa TR SR har vår antinatienala styrelse genom sir diplomati bragt det derhän, att föga fattades att vi måst slås med de Förenta Staterna, såvida vi ej besvurit deras hotelser genom en plikt af 25 millioner. Och genom hvad annat än en fullkomlig förvändhet i vår regeriegs politik låter det sig val förklara, att Spanien, blott af det skälet att detsamma trädt i våra fotspår, emedan det heldre vill hafva en statsförfattning genom fördrag, än en af gunst och nåde, skymfas af vår regerings orgarer, och lemnas af oss i sticket, ja! att vi bidraga till att allt mer och mer försåmra dess belägenhet, då vi deremot borde räcka detsamma en hjelpsara brodershand. Äfven i afseende på Schweitz fiona vi de styrande hos oss följa en lika orimlig politik. Detta land tryggar vår gräns, det har tusende interessen och sympathier gemensamma med oss, och likväl talar vår regering till detsamma ur en ton, som kunde anstå måhända Österrikiska kabinettet. Hvarföre dessa hotelser med blockad, vanliga förebud till öppen fientlighet? Tror kanske vår regering, att Fransyska nationen är villig att resa sig mot Schweitz, att afbryta sina handelsförbindelser med detta land, att ålägga sig alla möjliga uppoffripgar och taga vapen i hand, endast och allenast af det skäl, att det lyckats Schweitz ertappa en ambassadör från vårt kabinett å bar gerning i en smutsig polisintrig? Det vore dock alliför orimligt! Och om regeringen måste veta med sig sjelf, att den icke är i ståud att gifva verklighet åt sina hotelser, hvartill tjena de då? Hvarföre ytterligare göra Frankrike föraktadt kos de öfriga tria eller efter frihet sträfvande folken, sedan man redan gjordt det hatsdt? Och hvad ersättning få vi väl för det vi genom vår regering sönderslitit de naturliga band, som fästade Amerika, England, Spanien och Schweitz vid oss! Hvad ersättning vi få? En nådig blick af den I heliga ahiansen, ett någorlunda drägligt betyg om godt uppförande af de absolute maktinuehaftvarne! De dårarne! (våra ministrar) veta de då ej, at äfven öfver dem skell stafven brytas, i samma stund det lyckades dem, att i Frankrike qväfvs jden eld af högsinnade och storartade idcer, son ännu glimmar på Julihärden, och att tillintetgör: sympathierre hos de nationer, för hvilkas social: tillstånd vår revolution haft följder? De dårarne i samma stund de stodo isolerade emot den he: liga alliansen, kunde hvarken öfverlöparne frå restaurationen eller de vunna legitimisterne, öfve hvilka de äro så stolta, gifva dem något skydd Man skulle redan blott af det skälet göra et snart slut på den nuvarande regeringen, emeda hen dock alltid komme att stå såsom ett elak exempel för det öfriga Europa. Men vå Julirevolution har lyckligtvis mera lifskraft, ön de som styra oss! De faror, som hota henne komma från ett annat håll, och för dem måst vi vara på vår vakt. Vår första revolution så sig komprometterad genom passionernas öfvei drift; det är icke dessa vi nu hafva att frukt: vi måste fastmera akta vår andra revolution f de faror, som beredas henne ef egoismen, de RR OA ÅA So 1, a ls