Aftonbladet – 3 november 1836, sida 3

perningeödande som ett hazardspel. Man har hört omtalas apothekare, som köpt herregårdar; men aldrig en ledamot i ett domkapitel rikta sig storligen af sin makt, att missivera en fattig krypande kommimsier från stiftets ena ände till den andra; det är mig veterligen den erda makt, som denna auktoritet ännu bar qvar; och denna skall den troligen lika mnitiskt förfäkta, som apothekarne förfåkta sitt reella välde att bålla läkarne i sin sold, på samma tid, som läkarne hafva dena ideella eller rästare nominella makten, att eg2 en kontroll, som i sjelfva verket är omöjig. Vi förblifva då vid den öfvertygelsen, att det vore en skadlig makt, om man behöfde resa till Lund och Upsala, liksom fordom till påfven i Rom, för att få absolution; men den nya, förut aldrig eftersinnade sanningen, som nu bör behjertas, är deremot deuva, alt 1 afseende på vår lekamliga abso!ution, re— stitutioa och konservation, korteligen vår kamp mot den naturliga doden genxom eu väl ordnad helsovård på laudet, är det en lika skadlig makt ett lika orimligt privilegium sekiernas häfd tilldelat apothekare-aristokratien, hvilken väl icke ir talrik, men så mycket mera concentrerad. D. Munk af Rosenschöld. rr rr rr rr rr