Aftonbladet – 2 november 1836, sida 1

Frågan 163 — 167. Den i synd fallna mennuiskan liknas vid en olycklig, som af sina fiender blifvit besegrad, fången och insatt ifängelse. Ena sådan Plägar icke få återkomma till sitt fädernesland, utan att en lösepenning för honom erlägges. Då denna lösen betalas, säges han vara återlöst, och derigenom år hans frälsning möjliggjerd. Men denna frälsmng är icke fullbordad, förr än hans bojor blifvit borttagna, fängelset öpp-. nadt, och hen fått skydd på vägen hem till sitt land igen. När detta skett, då är han förlessad. Guds Son hafver återlöst oss genom det fullkomliga uppfyllandet af Guds lag, för hvars öfverträdelse vi vore fångne och straffskyldige, samt derigenom att han påtagit sig vår skuld och utstått vårt straff. Den hägsta lösepenning betalar den, som sjelf går i döden för att befria andra derifrån.