Aftonbladet – 2 november 1836, sida 1

-I blifvit af Hr Biskop Hedren vägrad prest-ordi: aation, och att denna vägran föranledt studenten till det gudlösa beslutet att afhända sig lif. vet, samt Aftonbladet icke otydligt lägger sistti nämde händelse Hr Biskopen till last, anse Imen sig, af ingen annan orsak likväl, än a den allom jålfggande pligt att tänka och tala väl lom sin nästa, befogad erinra, att om anledningen till sjelfmordet varit den, som Aftonbladet synes. antaga, så torde Svenska kyrkan icke hafVa särdeles förloret genom det ifrågavarande prest-ämnets förtidiga bortgång. Den, som är van att döma efter andras och ej egen, på förnufisslut grundade öfvertygelse, behagade Jikväl läsa 19 kap. kyrko-lagen. Der, uti 1 ., tillägges Biskopen rättighet att pröfva ordinandi skicklighet: der står äfven i 2 ., att then, som vill betjena Guds försemling uti Presteståndet, skall vara gudfruktig och af ärbart, stilla, nycktert och tuktigt lefverne, samt ofläckadt namu och rykte.? Att den aflidne varit af ärbart och tuktigt lefverne är möjligt ; att han icke varit gudfruktig, det visar hans ändalykt, så vida det är sannt, som Aftonbladet syI nes vilja insinuera, att han afhändt sig lifvet för det han ej fått ordination: är detta moltif icke sannfärdigt, utan diktadt eller supponeradt, hvad är det då, som tvistas och skrifves om? Hvad har då Biskopen med den saken att skaf. fa? Lekman. Hvad synes Läsaren om dessa fromma utgjutelser? Att en lekman kan fianas, som, med kännedom om hvad angående Studeranden Palmgrens död förut blifvit lemnadt åt offentligheten, vågar försöka alt framkomma med en sådan produkt, är redan förvånande nog; men att en tidnings-redaktion, med det anspråk, som Journalens ägare bör anses hafva, åtminstone på vanligt sundt förstånd, vill nedlåta sig att befordra ett sådant foster af det bycklande bigotteriet till offentligheten, är det långt mers. Det lärer knappt behöfva återföras i minnet, hvad som i hela Linköping anses för en afgjord sak, eller att Studersnden Palmgren hade varit känd för en blygsam, till sina seder fullkomligt ren och obeflåckad, till och med utmärkt och at alla sina bekanta älskad yngling; att han redan hade väl genomgått alla de prof, som hörde will prestembetet; att aldrig tillforene någon anmärkning förekommit emot hans upförsnde och vandel; att orsaken till hans förtvillan var den skymf han led genom förbudet att få prestvigas, och att enda orsaken till detta förbud var en hos Hr Domprosten Lidman gjord, och af honom ull Biskopen framburen, lös anklagelse för en förbrytelse, till hvilken Palmgren sedan befanns fullkomligt oskyldig; ett fel dessutom, i afseende hvarpå det kanhända skulle anstå både Dom prostar och Biskopar att erinra sig Frälsarens ord, om hvem som egde kasta första stenen. Alltsedan Kämnersrättens protokoll lästes i detta blad, har icke ett ord afhörts från Linköping till svar derpå. I fall orsakerna till förbudet för Palmgren; att taga prestexamen voro några andra, hvarföre hafva dessa då icke blifvit uppgifoa? Men om förhållandet åter är sådant, som allmänna rösten anser det, så kan det föga anses såsom annat än en infami, att på det sätt, som Journal-artikeln innehåller, vilja kasta en skugga öfver det olyckliga offrets minne.