Aftonbladet – 1 november 1836, sida 2

Umeå den 18 October. (Korrespond. Art.) Den förflutna sommaren har ty värr icke realiserat de förhoppningar man här gjorde sig om en varm och gynnande väderlek, och deraf följande fruktbarhet och god skörd. Man trodde sig med så mycket större skäl kunnahoppas detta, som den föregående vintren tagitväl ut sin rätt och varit mer än vanligt kall och rik på snö, att förtiga det de måoga föregående missväxt-åren, så tillsägandes, gilvit oss ett slags rättighet att förmoda, det någon förändring omsider skulle inträda. Då våren kom sent och sicingstiden var kall, erinrade man sig gamla Bondepraktikans löfte: April våt och Maj kall, fyller bondens lador all, och tröstade sig dermed, att som man sådde i skinnpelsen, skulle man fåskörda i skjortärmarns. Ja, ehuru man ännu vid Pingst, d. 22 Maj, hörde Kyrkofolket ifrån skogsbyarne omtala, huruledes de haft svårighet att färdas till kyrkan med hjuldon, i anseende till den myckna snö, som ännu qvarlåg vid skogsvägarne; och att de ännu, af de vid gärdesgårdarn2, omkring deras åkrar, liggande stora snödrifvor varit förhindrade att plöja och så, fastän på endast 3å 4 mils afstånd från hafsstranden, var man likväl benägen att glädja sig i hoppet öfver den rika ersättning sommaren borde gifva i en motsvarande värma. När vidare den såkallade midsommars-floden kom, och öfversvämmade åkrar och ängar, bortförde broar och laxfiskebyggnader, förvandlade den del af floddslen, der Umeåoch Windelelfvarne sammanlöpa, till en skärgård, der den ena grannen i by måste begagna båt för att besöka den andra; der man fiskade aborrar i höladorna och lade ut nät på åkertegar och lindor, samt fann rik tillförsel af ved och sågblockar på sina potatesland, så tröstade man sig öfver de härjningar, floden gjorde med föreställningen, huruledes Zepbyrus nu fått det infall att uppsmälta seklers hopsparda förråd af snö och :s i våra nordiska fjell. Verkningarne bafva likväl ej varit sådane man önskade och hoppades. När man afraknar några få varma dagar vid slutet af Juni, har temperaturen varit kylig hela sommaren, serdeles om nätterna, hvilka äfven en och annan gång varit åtföljda af frost, deraf vårsäden på flera ställen tidigt skadades, synnerligen i Lappmarkerne. Som all vegetation gick sakta, VOro sädesåkrarne öfverallt så litet avancerade vid den under förut vanliga förhållanden ingående skördetiden, att man måste lerana dem en längre tid att mogna, hvilket dock ej al0PP bättre, än att flera på hvarandra följande frostnätter, dels i slutet af Aug. dels i början af Sept , mer och mindre skadade kustlandets gröda, nästan alldelds förstörde den uti demylängre upp från hafvet belägna delen af-Iandet, ochi Lappmarkerna åstadkom allmäjg och totalkz missväxt å både säd och jordfrukter.. NG 2 3 4