RR undervisade 10 a 12 barn, eller så många som möjligen kunna inrymmas i hans stuga vid Horms gata. Att Prosten O. tillimnade en bättre skola, hörde jag väl berättas; men när och huru det skulle ske, visste ingen att berätta. Kanske skulle Prostens löfte om 30 tuwaor spanmåls anslående, gifvet: redan vid hans tillträde, ändiligen gå i fullbordan? Något sådant behöfves sannerligen, ty hvad Sven Jonsson med guds nåd kan uträtta, kan icke ens sagas stå i vida fältet, ty hans fält ar icke vidt. Hvad införandet 1 Matrikeln angår, så hade jag deri icke ringaste del och var derom okunnig ända till ett år efter bokens utgifvande, då någeno gjorde mig derpå uppmärksam. Denna uppgift är så:edes af euahanda skrot och korn med de öfriga. Herr Odhner talar om en entrepenadauction för uppbyggandet på Axtorp af det tillämnade skolhuset. Om Hr OO. hade godt minne, skulle han sannolikt icke vidrört denna omständighet. Han skulle då erinrat sig, att det var han sjelf, som hade inseende öfver detta byggnads-företag, men att det alldeles icke blef verkställdt efter kontraktet, ehuru Hr O. använde sina bona officia för att förvilla syneförrättningen, och jag, för att undvika gral, sluthgen godkände arbetet. Hvem som tvingade församlingsboerna att framköra takteget till huset på Axtorp, vet jag icke, ty jag fanns då icke på orten. Kanske hade Hr O. någon hand den; ty det skedde den tiden, då han ännu nitälskade för företaget. Skälen, hvarföre jag icke kunde förena mig med ägaren af Alunbruket, voro mångahanda, utom det redan så ofta anförda, att en tvungen och ständig presterlig tjenstgöring icke stod att förena med ett vederbörligt upptyllande af skolelårarens pligter — eventuel tjenstgöring var sldrig stridande mot min id. — Bruket var vid samma tid utbjudet till salu; och jag kunde icke veta, om en ny ägare skulle vara hugad att kalla brukspredikant. På en dylik omständighet, på till och med ett möjligt nedläggande af bruket, skul!e således hela min stiftelses oförändrade bestånd bero? Det är ju klart, att en eventuel och icke med bestämda inkom: ster försedd tjenst kan indragas; och i en sådan händelse skulle Axtorps skola hafva äfven indragits, eller ock min disposition ändrats. De bestämda och fonderande skulle till sin exsistence bero af det obestämda och ofonderade! — Hela förslaget var något lättsinnigt, snart sagd hufvudlöst. Det tillgreps i nödens stund, utan att man besinnade, att i en framtid skulle möjhgen antingen Kongl. Resolutionea eluderas, eller ock mitt testamente brytas. Men detta må vara nog om Hr O:s uppgifter och projecter. Jag vill icke längre uppehålla läsaren med deras analysering. Jag få förklara, att jag, oaktadt alla motgångar, oaktadt sjelfva de vackra Odhnerska aafallen mo min karakter, ännu år villig att fullfolja mir föresats om en skoleinrättning på Axtorp oci således icke, såsom min andelige antagonist s vacsert insinuerar, blott sökt en förevändnin; att komma från mitt löfte. Ett bevis på denn; min beredvillighet ligger i det försök, som ja; efter den Kongl. Resolutionens emanering gjor att deruti vinna någon ändring. Den stund de lyckas mig att kunna få saken ställd så, att der vågorlunda svarar mot hvad jag anser oundvikligt för ett godt resultat, är jag färdig att ful borda min afsigt angående skoleinrättningen Sjelfva det obehaget att vid dess styrelse få at göra med en man, sem oförsynt anfallit mir karakter i det offontliga, skall icke afhåll: mig, ehuru jag tillstår, att det i början efte anfallet förekom mig motbjudande. Er O. försmår till och med icke alt småt skämta med min svenska. Jag tillstår, att mir språkbildoing hvarken är presterlig eller e gentligen svensk, emedan jag tillbragt min mest och verksamma tid utom fåderneslandet. En gelskan är snart sagdt mitt modersmål; oci mången, om ej Hr O. vet, att sedlighet he ter på engelska, ej moral, utan (pluralt) no rals, hvaraf mitt uttryck meraler härleder sig Det kan i alla händelser vara lika godt som afvel af skog. Jag skulle önska, att detta finge vara mit sista afsked både till Hr O. och den: omtalt vännen, som skall hafva gjort mig så mång