men säkert gifvit besättningen en vida bättre öfning och större sjövana. i —————E——— — X— —————— NN ——————-—-——-nnre--—-—-LvmO——————-—Å Om Binäringar och deribland Silkesodlingen Under titeln Huskållning har Statstidningen intagit en arikel med ofvanskrifne rubrik. Denna artikel föreslår, att silkeskulturens Höga Skyddarinna eller en af henne eller af Regeringen nämnd Direktion eller Komite skul le föranstalta, att depoter af mullbärsfrön eiler mullbärsplantor, jemte tryckta beskrifningar om mullbärsträdens vård m. m., funnes inom hvarje härad eller stad, så att reqvirenter genom pastors försorg erhölle dem; vidare att silkesmask-igg med beskrifning, likaledes genom en dylik anstalt, komme reqvirenter tillhanda ; vidare, att en instruktionsanstalt inrättades i hvarje län, och premier för silkesodling åt allmogen utdelades. På detta sätt skulle vi få kokonger. För deras inköp skulle tillsättas uppköpare inom hvarje socken eller åtminstone inom hvarje stad. Men om anstalterna skulle besörjas af Staten eiler hushållssällskaperna, så skulle med sidenfabrikanterna uppgöras kontrakt dm kokongernas eller råsilkets mottagande till bestämdt pris, allt på det, med vinst för landet, såsom allmän näring, Staten e!ler Hushållningssällskapen dock icke skulle ullskyndas förlust. Det är visserligen hårdhjertadt att störa de ljufva drömmar, sem spinna sitt mjuka silke kring Statstidningens statshushållare; reen då artikelos författare öppet förklarar, hvad ingen betviflar, eller att han om silkesodlingen för öfrigt iogen kunskap eger; då så många exempel j förefinnas på ulyckan af att uppbringa hågen för något visst ätventyrligt företag till en mani, som för en tid absorberar en betydlig del af de styrandes tankar och statens pengar, ofta utan att lemna andra frakter, än några beställsamma individers anspråk att godtgöras för de projekter och dråpliga förespeglingar, hvarmed de smickrat mecenaternas önskningar, samt då slutligen så många vigtigare näringsgrenar, Så månget morsliskt behof tillbjuda ämnen öfver nog för statens och dess ledares krafter, så må några få upplysniagar för Statstidningens hushållare, icke anses ofverflödiga. Enfalden i hushållarens ton tycks vittna, att hans projekt ej åsyfiar egna fördelar. Men för det första har hin misstagit sig om tiden för statens iablandning, såsom förläggare för silkesproduktionen. Det är nemligen ännu icke med någon säkerhet afgjordt, huruvida silke kan, Jutan förlust, i vårt land produceras; frågan rör således icke ännu silkesproduktionens utbredande genom härader och socknar, utan bleit ett experiment till utrönande af silkesodlingens I möjlighet, och till deta experiment har staten (redan gifvit understöd både genom penningar och arbete. För det andra är det en grundIsats, att icke sträcka statens understöd, åtminIstone direkt, längre än till utforande af sådane nödvändiga försök, hvilkas anstaltande skulIle vara allt för kestbara för den enskilde, och detta af det skäl, att styrelsen må utröna hvad Isom är ett naturligt tillstånd, och hvad som år Ikonstladt, och ej löpa fara att intrassla sig sjelf och enskilda i det sednaare, ända derhån att val: ej mera gifves mellan statens förlust eller enskildas undergång; hushållaren har likväl väckt Iförslag att staten skulle blifva förläggare... för handel med mullbärsfrön , muilbärsplantor och Isilkesmaskfrön, samt mäkla mellan producenten och uppköparn. Detia är i närvarande fråga så mycket mindre på sitt ställe, som det vore en verklig orättvisa mot den euskilda fröhand. laren , att just i det ögonblick, då erfarenheten om mullbarsträdet; trefnad såsom buske, bör föranleda efterfrågan å dess frön, kasta handeln med dessa i statens händer. Slutligen och såsom ett skyddsmedel mot den olyckliga fallen heten att bygga sig bedrägliga förhoppningar, torde förslageis författare ej finna sig obelåten med den anmärkningen, att det ingalunda är så lätt sak, att sätta lif i direktioner, komitteer, och hbushållssällskap , samt att inrätta depoter och iastituter, anställa försäljare, uppköpare, värderare o. m. d. Aran af silkesproduktionens återunnlifvande I vårt land aillh an