Vi exiora oss icke bestämdt, huruvida det någon gång tillförne varit nämdt i detta blad, att Fransmännens Konungs ena dotter, Prinsessan Marie, med serdeles ifver befattar sig med skulpturen. Alla som sett bennes nyaste arbete, hvilket föreställer jungfrun af Orleans, äro, säges det, ense derom, att det skall vara et mästerstycke. Hjeltinnan skall vara sfbildad :i det ögonblick, då hona nyss huggit hufvudet af en Engelsman. På hennes sköna och lugna ausigte målar sig den unga qvinnans bestörtning, som för första gången för svärdet. Hon är en hjeltinna, men hennes qvinliga matur förskråckes tillka för det utgjutna blodet. Det hela är lika skönt utfördt som uppfattadt, och vitnar om stor talang. — Skada alt man icke med säkerhet kan afväga, huru mycket af dessa vackra loford tillkommer konstnären, och huru mycket som måste tillkomma Prinsessan. Man kan vara säker, att allt hvad en Furstilig person gör i de fria konsterna, finner en skara af beundrare, och detta gör hvarje starkt loford åt produkterne af så höga konstnärshänder misstänkt, kanske äfven vid de tillfällen då det kan vara rättvist. Ii alla fall har man äfven förut hört prinsessan Maries skicklighet i bildthugge