alltva ITU VILCISLIIRTECT UL HANSA GB, UL TIIAAN med aktning för det goda afhandlingen innehål-1. ler, är följande expos en frukt, till hvilken med nöje skall läggas ett ringa bidrag för den l. önskade granskningen. Författaren har rtktat sin uppmärksamhet hufvudsakligen åt följande trenne frågor: 1:0o Huru beskaffade äro de författningar, på grund hvaraf! personer förklaras försvarslöse, och såsom såda! ne dömas till korrektions-inrättningarne, och är en revision af dessa och dermed sammanhängande lagar af nöden, eller icke? 2:0 Hur skola utvägarne för korrektionisterna att återvinna deras frihet underlättas, och 3:o hvilka äro de sätt, hvarpå denna sålunda samlade arbetsstyrka fkorrektions-inrättningarnes persenal) kan, med ett för staten och dem sjelfve gagnande ar bete sysslosättas, oberoende af den enskilda industri, med hvilken styrelsen öfver fängelserna och arbetsinrättningarne i Riket omöjligen kan, i brist af förlag, täfla, om är sådant vore nyttigt, och af hvilken fenskilda industril samma i: styrelse alltid blir beroende, så länge den åt fabrikanter utleger korrektiomster i egenskap af daglönare eller arbetare? Orsakerne till den ständiga förökningen i antalet af brottslingar, lösdrifvare eller försvarslöse personer, söker förf. uti individernas lynnen, i tidehvarfvets allmänna karakter och syfte, i lagstftningens brister, och i den riktning industrien i närvarande tid tagit. Tadividuella lyten äro en ofullkomlighet, den samhället ej kan undvika. Tidehvarfvets karakter åter har undergått en förändring: religiositeten och den fromma belåtenheten med sitt yrke, tron och tankans riktning mot ett kommande lif, hafva blifvit efterträdde af forskning, missbelåma jemförelser mellan eguaa och andras fördelar, förvärfningslystnad och böjelse för ögonblickets njutningar. Tidens anda verkar äfven: de högre klassernas strid om samhällsbegreppen har nedträngt till de lägre: dessa uppfatta oriktigt, och se 1 hvarje lag en boja; deraf i otämda sinnen ett uppenbart förakt för lagarna. Denna köld i känslan, denna sträfva otro och denna hatfulla missbelåtenhet med statens närvarande former framkalla hos råa och kraftiga naturer en spänd stämning, trotsande lag och samhållsrätt. Jordbruket har likaledes undergått förändring: det fordna patriarkaliska familjlifvet, gynnadt af bördsoch åborätten(?) qvarhöll jordbrukande klassen vid jorden och sedligheten vid den jurdbrukande klassen; nu åter, under industriväldets utbildning, betraktas jorden som en machin, till producerande af:spanmål och andra frukter. Jordbruket har blifvit en fabriksnäring, jordbrukaren fabrikant, och hans ar etare fabriksarbetare, som ofta, med sjelfupoffring, måste tigga laga försvar, och dem jordbruket, vanskligt i allmänhet, men mest såsom fabriksnäring, ej sällan lemnar på bar backe, utan att de sedermera kunna erhålla årstjenst. I Såsom ledande till jordbrukets förvandling i I fabriksnäring och de vid jordbruket anstälide larbetares förvandling till daglönare och försvarsllöse, komma, i forf:s tanka, i främsta rummet I de förfatiningar, som gynna hemmansklyfningen, och främst Förordningen af den 19 Dec. 1827. Genom kronojordens försäjande till skatte, bortskänker kronan sin jord, tillbåtnad mest för de tjenstemän, som derwvid hafva attskaffa, och denna afhändning af äganderätt ökar åter hemmansklyfningen ; flera författningar vittna att man ofta insel! hemmansklyfningens och skatteköpens skadlighet, I men allmogen har, af lätt begripliga skäl sökt lallt mer och mer utvidga den sednare rättigheten, och genom 1827 års förordning utsträcktes den förra på ett sätt, som redan framkallat högljudda klagomål. Till denna utsträckning tror Förf. verksamt hafva bidragit, det i andra länder vidtagna administrationssätt för kronans domäner, och det ur franska revolutioner utgångna begrepp om nyttan af de stora Pos sessionernas söndersprängning; men i Svergt anser han de stora possessionerne redan hafvs söndersmält, då bonden, allt ifrån hedenhös besuttit jord i egenskap af skatteman eller åbo Det år för öfrigt, menar han, tydligt, att ee! jordbrukare å en allt för liten hemmanslott ä blottställd att bli tiggare, genom hvarje miss växt, isynnerhet då potatesskörden slår felt han tillgriper då olagliga utvägar till sin berg ning, och såsom berättigad att gifva laga försvar säljer han måhända detta försvar åt vanfrejdad ammas 2 hallagc rad anea Lan ot If förvaårrac OS es