mogens fattigdom: genom dossa näringars öfverång från arbetande klassen till den näringsidkande, bli några få rika, många fattiga, ja utfattiga, och svåra brytningar förorsakas i de orter, som af sådan. binäring påraknat förtjenst. — Jordbruket kan ej, som man tror, sysselsätta alla lediga händer, och detta bevisas af de många handtverkare, som årligen derifrån utgå. Nya bosättnrogar genom utflyttning till orter med betydlig ouppodlad jord, hindras dras dels af kärlek till fosterbygden, dels af felande kapital, dels af församlingarnes rättigheter i afseende på dit inflyttande personer 3 sistnämnda omständighet, eller den magt, som sålunda blifvit lemnad i dessa korporationers händer, kan mer än en gång motverka nyttiga afsigter. Hemmansklyfaingen och besutenheten borde i Sverge lämpas efter hvarje serskildt landskaps olika förhållanden, och man bör icke misströsta att ju ej, i mer eller mindre aflägset fjerran, den dag kommer, då bvar provins erhåller sin serskilda ekonomiska lagstiftning, grundad på ortens läge, behof, tillgångar och näringsgrenar, och då Landsdöfdingarne i stället för att taga råd af någon i former och gamla vanor stelnad tjensteman, derjemte erhålla dem af dertill från länen utsedde deputerade.? Såsom en upplysning odfver verkligheten af jordbrukets, med förestående uppgifter enliga ställning, och såsom ett bevis, att jordbruket ej kan nära, ännu mindre erbjuda laga försvar åt den population, som ur dess sköte framkommer, anföres dels att under loppet af 15 år, böndernas antal ökats med 7,277 personer, och brukarnes minskats med 3,361 personer, hvaremot tjenstedrängarnes antal ej undergått någon betydlig förändring, oaktadt antalet af allmogens gossebarn mellan 1813 och 1830 erhållit en I tillokning af 58,633, dels ock att antalet af näringsidkare med arbetare i städerne och på landet, under nyssnämnde tid mottagit en högst ringa tillökning, samt ändtligen att krigsståndets personal, långt ifrån att ökas, tvertom blifvit minskad. Vidare har antalet af backstuguoch inhyseshjon, fattighjon, fosterbarn på barnhus eller hos enskilde och isynnerhet fångar, betydligen tilltagit, under det giftermålen inom de högre klasserna snarare minskats. Utan att af siffertalen, som dessutom visa många hastiga oförklarliga ofvergångar, draga någon slutsats annorlunda än i samband med andra förhållanden, kan dock med temlig säkerhet antagas, att ett missförhållande i snseende till näringsvägarne yppat sig, att detta, i förening med den årliga folktillvextean försvårar möjhgheten för en mängd menniskor ati erhålla arbete, och sålunda då på ärligt sätt föda sig. (Forts.)