Aftonbladet – 28 oktober 1836, sida 1

jan I mente, hvilken dött i arrest, som blifvit hoil-inom såsom straff ådömd. Alla, som hörde nI händelsen , undrade, huru ett straff kunilnat exeqveras ända till delinqventens död, och utan att afbrytas, för att genom tjenlig läkarevård söka återställa honom, så att han kunde utstå sitt straff utan fara för lifvet. Det är nemligen vanligt, att man icke låter en sjuk menniska undergå straff, utan uppskjuter dess verkställande, tills dea dömde är återställt, och jer. väl afbryter ett redan påbegynt, i fall han sjuknar. Af detta skäl undrade vi, likasom andra, huru det kunde rätteligen hänga tillsamman med den omtalta händelsen. Vi förskaffade oss således del af protokollernaIhos den Krigsrätt, som, höll undersökning om förloppet; och deraf upplyses följande förhållande: På anmälan af vederbörligt Batteribefäl och Regimentschefens ordres insattes Styckjuczkaren J. P. Edlund den 6 sisll. Juli uti åtta dagars mörk arrest, för försummelse i tjensten. Det upplyses icke, af hvad beskaffenhet denna försummelse var; men vi hafva hört, att den sl.olat bestå i en för sen ankomst till en kyrk-parad eller något dylikt. Lördagen d. 9 Julii på f. m. anmäldes, att Edlund sjuknat i arresten, och Regementslåkaren, Lifmedicus Götheån infann sig och ordinerade stillande droppar. Dessa ingålvos, och arrestanten besöktes som oftast af vakthafvande Officerare och underofficerare, så att brist på omvårdnad å befälets ci da icke synes hafva ägt rum. Edlund var stunds tals ansatt af yrsel, hvarunder han gjorde mycket buller, utfor i svordomar och tyckte sig se spöken; stundom var han stillare och sade att han mådde bra. Emedlertid, då vakthafvande under-officeraren kl. 10 på Lördagsföremiddag gen kommit in i arresten, satt Edlund på en kudde bakom sängen, så svag att han icke kunde tala. Läkare och Fåltskär efterskickades då; gnidning, baddning och åderlåtning användes; men utan verkan; Edlund var och blef död. Fit. Gothens både skriftliga och muntliga vittnesmål innehåller den vigtigaste upplysningen om händelsen; och vi anse oss derföre böra intaga detsamma. Det skriftliga lyder så: I Styckjunkaren ete Edlunds nerfsystem hade de sednare åren blifvit så förvagadt genom missbruk af spirituösa drycker, att han, för att kunna tala, gå eller med ett ord handla såsom menniska, nödvändigt måste förtåra en Portion deraf. Förtärde han för mycket, såsom ej sällan var händelsen, ellea ock alls intet, förföll han uti ett tillstånd af yrsel, som vanligtvis efter 3 a 4 dygn slutade med djup sömn, hvarur han uppvaknade redig, men utan medvetande af hvad som passerat före sömnen. Jag blef kallad till honom i mörka arresten den 9:de innevarande på förmiddagen, och fann honom nu lindrigare angripen än vanligt af ofvannämnde sjukdom (Delirium tremens), ty han påminde sig, huru han yrat hela natten. Jag ansåg det derföre icke vara af nöden att utföra honom ur arresten, utan föreskref ett medel, som erfarenheten flera gånger förut visat vara mest välgörande för honom i samma sjukdom. Äfven nu förföll han i sömn vid dena ; i sjukdomen vanliga tiden, men uppvaknade ej, emedan sannolikt eit apoplektiskt anfall tillkoraimit och gjort slut på dess lif. un Det muntliga vittnesmålet innehöll, att de symptomer, hvaraf E. lidit, vore ganska vanliga hos dem, som äro enerverade genom starka drycker; att det vanliga och nu brukade medlet varit ett slags stimulerande droppar, 16 hvar tredje timme, hvilka påskynda den omtalda sömnen, som stärker; att då Hr G. funnit E, i någon D mån anfallen af yrsel, emedan han yttrat sig i arresten se spöken, hade Hr G. sagt honom, att han finge komma ut, om han ville, hvartill E. dock Svarat, att ban häldre ville på en gång utsitta sin bestraffning; att Hr G. ieke tvekat att bifalla Zs. önskan, emedan Hr G. icke ansett denna E.s vanliga sjukdom kunna blifva betänkligare i än utom arresten, och det dessutom pligar inträffa, att de, som hållas i arrest, i Synnerhet i mörkt rum, anfallas af yrsel; att Hr G. ssdermera ej besökt E. förr än om söndagen mellan kl. 10 och 11, då han redan var afliden, dertill Hr G. ansåg orsaken hafva varit en sammanskockning af blod åt hjernan? Hr G. ansåg den händelsen, att E. icke mera än två gånger fått af dropparna, ingalunda hafva förorsakat hans död, då sömnen plägar komma äfven utan detta medel, Hela opinionen OM den. 2. a hv om