Aftonbladet – 26 oktober 1836, sida 3

rörane der lormentie barnladren. f. 71. Hvarje oäkta barm skall ensamt underhållas af modren tills det fyllt 16 år.! . 72. Efter det vittnen blifvit af Fredseller Förlikmingsdomaren (the Justice of peace) hörde på ed, kan en förmodad barnfader dömas att betala barnets underhåll intill 7 års ålder, om modren dertill är oförmögen, så att barnet ligger Socknen till last. Dessa penningar betalas dock till Socknens fattigkassa och icke såsom förut till modzen. . 88. Commissioners ha frihetsrättighet. . 91. Om någon arbetsbusföreståndare säljer bränvin till arbetsbjonen plikte 100 L. f. 92. Om någon aunan inpraktiserar bränvin till arbetshjonen, skall han phkta 10 L., eller sitta två månader i fårgelse. f. 93. Den som misshandlar fattighjonen skall plikta 20 L. eller sitta 6 månader 1 fängelse. Af det här ofvan anförda korta utdraget ur den märkvärdiga nya Engelska Fattiglagen , som trädde 1 verksamhet den 1 Novemb. förlidet år, inhemtas, att man deri sökt undanrödja ala de olägenheter, som häftade vid den gamla. Således kunna de fattige icke nu mera vända sitt hat och sitt missnöje mot Överseers, mot Arbetshus-föreståndarne, mot Kyrko rådet eller mot dem som auvs!å och utdela fattigmedlen, emedan alla dessa personer äro blott underlydande authoriteter af den nya Fattiglags-Commissionen, De otaliga missbruk, dea egennytta, de förvända fattigvårdsgrundsatser, och framför allt den svaghet och eftergifvenhet, som nästan allmänt synts råda rörande de fattiges anspråk på understöd, bör hädanefter så småningom kunna försvinna, och större enkelhet i förvaltningen samt en ganska betydlig besparing i utgifterna kunna äga rum. Det nya systemet synes vara bygdt på den principen, att göra de fattiges vistande i arbetshusen medelst strängt arbete, låga priser, tystnad, punktlig ordning och alla slags inskränkningar, så litet lockande eiler angenämt som möjligt, så att hvar och en arbetsför person tvingas at skatta friheten högre än nödbrodet i dessa inrättningar. Af samma skäl synes underhållet hvad mat, kläder och öfriga beqvämligheter angår, böra ställas på den fot, att fatghjonet är sämre lottadt än den frie arbetaren, oDen nya lagen, rörande oäkta barns underI håll, har varit föremål för ganska mycket klander. Att hvälfva hela tyngden deraf ensamt på qvinnan har blifvit ansedt såsom omenskligt och; barbariskt, såsom den starkares lagstiftning mot den svagare och såsom ledande till barnamord och allt annat upptänkhgt ondt, Utan att våga ett omdöme om sjelfva principen i detta grannlaga ämne, kan man dock taga för afgjordt, att moraliteten måste vinna på dena nya lagstiftningen; ty det är klart, att den för-! sigtighet, den omtanka för egen existence, som ! jemte blygseln öfver det begångna felsteget, nödvändigt måste vara en följd af den nya Ingstiftningen, också måste utöfva ett ganska mäktigt; inlytande på qvianans tänkesätt och uppförande. Det hörer till den framskridande upplysningens verkningar, att ju mera de lagar och naturiörhållanden hinna bli allmänt kända, hvarpå vårt siägtes förökning och vidmakthiållande hyvila, ju mera skall den sanningen spridas och inpregla sig i hvarje ynglings sinne: att det under vissa omständigheter är ett verkligt Brott att gifva lif och upphof till en varelse, som måste förgås i elamde och kanhända draga den arma modren med sig i grafen. Äfven från detta håll höra vi således heppas, att se så väl antalet af oäkta barn som Sonu mera antalet af obetänksama giftermål minskadt. Författaren hörer till dem som icke misströsta om vårt slägtes förädling. Försynen har gifvit oss förnuftet till vår ledstjerna genom lifvet, och dess välde synes med hvarje dag allt mer och mer utvidga sig. Den nya fattigslagen promulgerades under min vistelse i London, och det förundrade mig Mycket att finna honom med bitterhet angripas af tryckpressen. Den är, enligt min öfvertygelse, uppställd af mästarehand ), som på ett högst r enkelt, men lizxval krafifu!lt och ändamålsenligt sätt skall återföra Evgelska fattiglagstifiningen till hvad den bör vara, neml. ett skydd och en fristad för den nödstälda, bräckliga ciler olyckliga ålderdomen, men al!deles icke en tillflygt för den obetänksame, den lättjefulle och den sedeslöse att lefva af fattigtaxan på sina sockneboars bekostnad. Den clause, som strängast tadlades i den nya lagen, var q. 71, om oäkta barns underhåll,